2 små mirakel

Archive for the ‘Sjukhuset’ Category

Så nu har jag lite tid att uppdatera,
Jag fick inte plats att sova på sjukhuset, pga. platsbrist.
Men allt har gått bra,

Kl 9.50 föddes Milton Frank Pedersen, Han vägde 3275 gram och var 51 cm lång. Betydligt större än vad dom var beredda på. Då TUL har visat att han skulle vara 21% mindre. Men han är en stor pojk.
Det tog lite tid med att få igång syret till honom, han låg med CPap i ca 30 minuter. Sen flöt allt på !
Han mår bra !

Kl 9.52 föddes Julia Pedersen, 2645 gram, 48 cm lång. Hon låg snällt och tittade på allt, men självklart så skrek hon i början. Precis som det skall vara. Dom båda äter ersättning pga. Mamma Iza’s diabetes hon fick under graviditeten.
Idag har hon börjat med att amma dom, och det går sakta men säkert framåt. Dom har redan nu helt olika personligheter.
Julia är den som kan ligga och titta i flera timmar, och bara inta världen. Hon gnäller sällan mer än när hon har blöt blöja eller är hungrig. Hon har lite blont/brunt/RÖTT hår, och är väldigt liten och otroligt charmig med sina stora vackra ögon.

Milton är den som säger till lite mer, men så fort han fått mat och är nöjd med blöja, så slocknar han direkt.
Dom äter var 3:e timme, och dom säger till precis på minuten, att NU VILL VI HA MAT !

Iza hälsar till er alla, och tackar !
Har vi tur så är vi hemma på Fredag, dvs den 17/12.

Här kommer lite snabba bilder på dom små.

Julia, 1 timme gammal.

Milton 1 timme gammal.

Julia alias DEN LILLA

Milton Alias FETTOT , hihi

Syskon kärlek, 1 dag gamla.

Mer bilder kommer igen när vi är hemma. Det är en obeskrivlig känsla.. Vet inte vart jag fick kraften ifrån, Men har inte sovit på 48 timmar. Mer än 20 minuter lite då och då. Fast än jag har varit hemma, tror nog att det är oro och känslorna som styr det.
Tack alla , för omtanken.
Milton & Julia tackar också för stöttandet dom har fått från er under tiden som dom legat i magen, och under tiden som dom legat i Frysen på Öresundskliniken i nästan 5 års tid !

Tack världen för IVF/ICSI, Tack för att ni hjälper barn till världen personalen på Öresundskliniken. Som vi varit hos under alla IVF/ICSI år.

/PAPPA !!! ( ALLA BILDER ÄR KLICKBARA )

Vi…bökar …vi stökar och vi julpyntar… inte mycket men så där lagom…. med blommor, nötter, mysbelysning.
Snart sprider doften av nybakat sig under taket ännu en gång… och nybryggd kaffe, så klart

Utanför… har bussvädret lugnat ner sig lite… men snön håller i sig…

Tänkte passa på att ta ut Ella ut i snön och bussa av henne lite… hon är fullständig tokig i snön men jag undviker lyxen av den då de enda skorna mina enorma fötter få plats i numera är mina mjuka nike gympa skor och gissa om de INTE är vatten täta för 5 öre.
Det hela med vinterkläder så där 15 dagar innan förlossningen är en dilemma i sig, ska ni veta… det är jo knappt lönt att inskaffa  något alls så jag lånar Eskilds gamla vinterjacka, ha dubbla mjukis byxor… världens längsta halsduk, en tjock stickad kofta under jackan och gympa skorna och med andra ord…så ser jag helt tokig ut …

Jag försöker undvika utevistelser och skona folket så bor i närheten från detta åsyn men också för att det är isigt och livsfarligt för en dubbel höggravid smidig som en dräktigt elefant hona, speciellt i sällskap av en super ivrig halv tokig, över entusiastiskt 55kg stor hund.

JA, NI FÖRSTÅR SÄKERT VAD JAG MENAR =)

Så för tillfället är jag fånge i mitt eget hem ,ja med de få undantag, då mamma hämtar med med bilen men jag klagar inte, hemmet är jo världens mysigaste ställe, när vinden ylar på utsidan och snöstormen och kylan tvingar de stora svarta kråkorna att sitta stilla och tät bredvid varandra i de nakna träden mitt emot våra fönster.

BB väskan är färdig packad och värken håller mig vaken om nätterna men inga regelbundna sammandragningar så långt ögat kan nå och efter gårdagens visit på prenatalen är jag nästan tacksam. I en hel timma fick vi lyssna på en kvinna mitt i värkarbetet…
det började med att hon slog  och sparkade på vägarna medan jag låg under ctg och sedan kom skriken och ylandet….
och då ville jag bara HEM… finns fan inget värre än att ligga och lyssna på en människa som har ont av samma anledning som man själv ha ont av och inget kan man göra heller. Tack och lov flyttades hon till en annan avdelning strax där på.

Nästa kontroll ,har vi på tisdagen, den 30 … tillväxt ultraljud ( hoppas kottarna växer och att min insulin behandlade diabetes inte har påverkat de allt för mycket ), ctg, prover och så ska vi träffa den fisförnäma gnutta nonchalanta mitt i karriären 55 åriga professorn, som kunde fan inte bry sig mindre om sina patienter , tack  och lov ,bli det för allra sista gången.

Sen är det väl bara luta sig tillbaks och vänta på tills Julia och Milton är redo för att möta världen utanför min livmoder eller till den 14 då de inte kommer ha något val att göra det …. kan man bli mer ivrig och längtar mera efter något, vi är som tokig här hemma =) och 15 dagar kan man jo tycka är ingenting när man väntad i så många år men de här 15 dagarna är nog fan de längsta dagarna i mitt liv… visst har jag längtat som en toka innan men det här slå jo allting med hästlängder ,kan jag erkänna…

Ne ni… det var det… tillbaks till pyntet innan det bli alldeles för sent … dulli luuu

(bilder på pyntet kommer dyka upp i bloggens galleri inom kort )

(jul 2009)

/izzie

Dagen igår började med att vi skulle till Mammas barnmorska, hon var för en gångs skull prat glad och pigg.
Vi diskuterade om vad SF-måttet låg på idag, och jag sa 40, Mamma käftade lite emot ungefär så här -”Aah i helvete heller”. Ni vet, ungefär som hon kan låta ibland.

Vi steg in, och började samtala, blodtrycket togs vi fick lyssna på era hjärtan, och SF-måttet togs.
Aaah det var just 40 ! , se så rätt man hade

Barnmorskan reagerade på att blodtrycket var högt, ännu en gång.
130/85, vilket är högt då hon legat betydligt lägre under hela graviditeten, under tiden som Mamma fick lämna urin prov så satt jag och diskuterade med BM om Er, och så berättade jag om alla bekymmer  som eran Mamma hade just då.

Hon reagerade lite och började fundera, hon tog urin provet och gick iväg för att snabb testa det. När hon kom tillbaka hade hon en liten lapp med resultatet i handen, +1 hade hon fått.
Nu fick hon lite eld i baken och försökte få tag på KK prenatal mottagningen, i drygt 30 min satt hon och ringde och ringde.
Hon fick ordnat så vi fick komma in akut på prenatal avdelningen, men innan dess fick Mamma lämna en massa blodprov på blodcentralen i Just AKUT läge.

Hmm, tänkte jag…

Nåja, vi blev mottagna och dom började med att begära ett nytt urin prov, ctg kopplades och nytt blodtryck togs, 133/88.
Nu ännu högre.

Läkaren kom in , Dr. Steinwall. Som vi träffat innan ett par gånger.
Hon sa att det låg på gränsen, gränsen till havandeskaps förgiftning. Hon sa inte det direkt ut, utan bara att det var på gränsen.

Vi ska ju dit idag igen, på alla kontroller, TUL, blodflöde osv, det som vi brukar gå på varannan vecka. Det påpekade Dr.Steinwall, så vi ses ju imorgon igen sa hon.

På med våra kläder, och förberedde oss för att gå. Så möter vi Dr.Steinwall i korridoren. Svaren på Urin provet hade kommit, det var Socker i urinet. Så Mamma fick ta ett nytt blodprov, stick i fingret för att kolla sockret.
Det låg på 10,6. Vilket det också var på gränsen till grav-diabetes.

” I vecka 20 gjordes sockerbelastning på Familjens Hus Malmö, även då hade Mamma högt blodsocker. Men BM sa bara till henne att äta lite, men regelbundet ”

Detta stod dock inte i våran Journal ( vilket man tycker att det skall göra ), så läkaren undrade om vi fick det rådet hos Dietistmottagningen, nä svarade vi.

I min lilla hjärna, så tänkte jag.
Rent logiskt så borde ju BM skickat henne vidare, för att det var högt. Dom gjorde ju sockerbelastningen ändå 2 gånger. IDIOT till BM, visste väl att hon sket i vilket redan från första början.

Hade nu hon skickat henne vidare, så hade det kanske inte blivit så här. Då hade dom kanske haft bättre koll på allt Redan från första början. Har inget mer att säga förutom att den svenska vården kan gå o hänga sig i ett gammalt ek’e trä.
Ibland är dom bra, men när det ändå gäller inte 1 liv, utan 3 st. ( Mamma och 2 barn ) så borde dom ju i alla fall ha mer koll på vad dom Kanske skulle ta och hålla koll på.

Så idag, bär det av till KK igen. Då för TUL, Blodflöde, Specialist mödrarvård ( Dr. Steinwall ), Sen ska vi träffa Dr. Povilas ( han som har koll på Milton’s njure )
Just ja, Dr.Steinwall ringde han igår och frågade ” Om de nu skulle bli akut, kan hon förlösas i Malmö då med tanke på Pojkens tillstånd ”, -” Ja svarade Povilas, det är inga problem, det blir barnläkare som får titta på honom senare framåt”

Så har vi RIKTIGT tur, så slipper vi Lund.
Då slipper jag pendla och flänga fram och tillbaka mellan Malmö <-> Lund, för att rasta/umgås med Ella ( hunden)

Nu blir det lite kaffe, och sitta i mina egna tankar tills eran Mamma vaknar.

/Lenny ( Pappa )

Sens de där små liven i mig inte kunde sova längre än till 9, väcktes jag av ett par rejäla sparkar… men inte hade jag bråttom ur sängen för det. jag låg och lyssnade på hur vinden tjot utanför och jag tänkte på hur de små plommon träden på gården måste gunga i vinden och undrade om några fler än de 2 st plommon jag plockade och åt upp igår kväll när jag rastade Ella skulle hinna mogna innan den barska vinden drog ner de på den leriga marken under.

Jag låg och drog sakta handflatan över den rundade magen, som nu börjar bli i vägen när jag ska ta på mig skorna.
Jag tänkte på allting vi redan har åstadkommit och på det vi ännu måste fixa innan ni kommer

Jag låg och tänkte, på det jag läst igår… om den där lilla lilla pojken som föddes månader för tidigt… närmare i vecka 23 (22+6) och överlevde och jag tänkte på att mina små grodor är i vecka 23 på söndag…
”en liten risk förlossning bli det jo” sa den snälla farbrorn doktorn med de leende ögonen , så mer och mer lutar det jo åt planerat snitt sista veckan i november, om inget annat inträffar innan dess.

Om 12 dagar få vi se er igen…men att ni växer och ha det gott, är det inga tvivel om,så som ni bökar där inne.

Sens jag  råkade ut för uvi, svampinfektion och blåskatarr och måste nu gå på en kur av Dalacin som vi vet gå ut till placentan har jag blivit extra nojig och uppmärksam på hur ni rör er där inne och hur ofta. Jag har tyvärr, till min förtvivlan börjat må mycket mer illa igen och jag tror själv att det är antibiotikums biverkningar.
Och nu har halsbränna gjort sig påmind mer än nånsin.
Och jag märker hur rätt irriterad och frustrerad jag bli… och rädd…

Gårdagens dag blev inta alls som den skulle… Jag låg mestadels på soffan och försökte andas lugnt och sansat , få illamåendet under kontroll… pappa satt på golvet och gick genom gamla cd skivor, vilket bjöd på en del skratt.. gamla foto, från Lisas bröllop och när Saga var liten och hemkommen … massa gammalt musik som bjöd på både nostalgi och garv…

Vi kom på att ni gillar Bluse då nån där inne ”dansade” lite extra

Det har varit ett par långa ,gråa, regniga som attan dagar… men idag smyger sig solen mellan de tunga molnen…
Det har varit ett par gråa dagar även inne i mig…men jag hoppas att solen glimtar mellan molnen även där, vilken dag som helst.

För tillfället… få jag hålla fast vid era rörelse och kärleken som sprudlar där inne… och under pappas handflator =)

/izzie

Hösten verkar vara på gång !
I Lördags så regna det hela 60 mm här i Malmö, nästan alla infarter in till Malmö var avstängda så det var lite problematiskt att ta sig hem från eran Farfar men det gick till slut. Och idag ser det inte ut att bli bättre. Men det är bra, för det blir bara bankärende och sen blir det hem och laga lite hål i väggen och måla.

Igår, var vi på undersökning igen. Fast denna gången gällde det först och främst att kolla hjärtat på Milton, den Isländska läkaren Gudmunsson såg väldigt snäll ut. Och han började inspektera och lyssna, där var med en från blodflödes labbet också som skulle lära sig den nya UL maskinen som dom fått.
Vi valde att kontrollera hjärtat för det med njurarna, och allt såg bra ut. Men i njuren så fanns det fortf. ”Blåsor” dvs. Cystor.

Han kollade även lite på Julias hjärta, och där såg det också väldigt bra ut. Hade det varit något fel på hjärtat så hade vi övervägt till att göra Fostervattens prov. Men tack och lov så slipper vi göra det.

Jag själv, Pappa då.
Var och gjorde en MR skalle i fredags, för att forts. min utredning med min hörsel och yrsel. Hörsel kommer och går hela tiden, och örat och allt som hör där till ser bra ut, så dom ville kolla i huvudet på mig.
Det var lite otäckt att åka in i den där tunneln, men när man väl hade legat där inne i 20 min så hade man börjat vänja sig.
Efter ca 45 minuter var undersökningen klar, och då drog dom ut mig, drog ut Kontrast nålen, och sa tack och hej. Kändes som att bli utslängd där ifrån. Nåja nu har man gjort det också,  och svaren får jag den 2/9.

Vi fick reda på att ni har varsin moderkaka, och att dom var ”Anslutna” till varandra. Och ni har en skiljevägg mellan er.
Men ni låg rätt så nära in på varandra, Milton men rumpan från midjan upp till Revbenen på högersida på i magen, och Julia låg med huvudet långt ner i magen och rumpan mot sin brors.

Nu blir det uppföljning och hålla koll på njuren på Milton, den 30/8.
( vi har haft lite att göra senaste dagarna, där av bristen på uppdateringar på bloggen )

/Lenny ( Pappa )

Igår fick vi höra på era hjärtslag, ni ligger just nu och OFTAST på höger sida i Mammas mage.
BM hittade er direkt och vi hörde ett hjärta i taget, det slog hårt, fort och det lät friskt !
Det verkar som att ni ligger som det vore en våningssäng.
Mamma säger att hon känner er mer och mer, men när jag ska känna så känner inte jag ett smack!,

Lite trist, men det kommer väl en tid snart då ni inte slutar att sprattla! Så man kanske ska passa på att njuta lite ?
Många läkarbesök närmsta månaderna,

Nu på Fredag så ska jag på MR Skalle, kolla det med min hörsel och med min yrsel, se om där är något som trycker på.
Den 16/8, ska vi kolla på era hjärtan, för att utesluta diverse saker. Jag själv tror att ni är friska som ny ploppade blåbär.
Den 30/8, ska vi kolla in Miltons njure igen, den 2/9 ska jag till min Läkare. BM den 6/9, sen blir det något UL på Miltons njure igen i mitten på månaden eller slutet. SÅ det blir mycket tid på sjukhuset och KK här i Malmö.
Jag ska försöka vara med på ALLT som jag kan vara med på, vill ju se er varje gång när det är dags för UL.
Mamma är lite kass på att förklara på rätt sätt ibland, så självklart vill jag vara med och lyssna ;> ;P

Idag blir det att städa lite, små fixa med lite kablar etc.
Sen är allt här hemma trådlöst och ni har inga kablar att springa och dra i, Mooohahaha ;P

Men ni hittar säkert något.

Igår satt vi och kollade magar som rörde sig på YouTube, det var lite skrämmande.
Se videoklippet, fiiii fan !

Halva tiden har gått, har hänt en del.
Bl.a har skötbordet kommit på plats, samt lite omkring utrustning till det så som lampa och lite sånt

Sängen… Den bäddade jag åt er idag. Mest för att det kändes BRA !
rullade ut madrassen, satte spjällskyddet på plats etc.
( Var inte oroliga, det ska tvättas och fixas på NYTT innan ni ligger nerbäddade där )

Men det ser väldigt fint ut, nästan bud på att till och med jag vill lägga mig där i.
Där e fortf. en massa små saker kvar att fixa, men tar man lite då och lite då.
Så är helt plötsligt allt KLART !

Den 16/8 får vi se er igen, men denna gången är det för ytterligare en undersökning. Kontrollera hjärtat.
Allt såg fint ut sist vi var där, men vi tyckte ändå att det känns bättre att kolla det som går att kolla.
Har vi väntat på er i 8 år, så kollar vi mer än gärna.

För övrigt, så är ni efterlängtade och ni är Älskade. Av många.

*uppdaterat med lite fler bilder*
Glöm inte kolla in galleriet Hääääär >>> GALLERI

Skriver snart till er igen,
Pappa ( Lenny )

Det har varit ett par riktigt intensiva dagar för vårat del.

Ni som följer våran resa vet att det var meningen att vi skulle få Nup-test resultat igår men att det icke blev så.
Efter närmare timmes vad jag närmare kan beskriva som plågeri på britsen bestämde barnmorskan att vi ska få en  ny tid, nu på onsdag då.
Vi har nämligen ett väldigt envist liten rackare på vänster sidan, den ville icke vända sig alls. Jag hoppade, hostade, skuttade i korridorerna och sprang i trappor men …icke, den stod på huvudet och ville inte alls vara med.
Hon buffrade på, körde ultraljuds staven över min urinblåsa tills jag blev öm och började vrida mig av smärtan och ännu idag är jag helt öm.

Icke… Men trots att tanten som håll i undersökningen var lagom ”syrlig” och själva undersökningen mer än plåga än annat var det ett upplevelse i sig…att få titta på hur ni, hickade, studsade ,svalde foster vatten och lekte på insidan av mig, mina små älsklingar, mina små mirakel…

Idag, var det uppe med tuppen (eller tja =) Eskilds väcka klocka ringde kl8 men jag fick lov att sova till 9)
Efter kaffet, blev det en långt runda i Folkets park, där barnens loppis ägde rum… och vi fyndade, som tokiga, så mycket roligt där fanns =) alla dess pluttiga spädbarns kläder, leksaker, alla färger, dofter och barnen själva.

Och till mamma, ja… hon fyndade sig 3 par mamma byxor, så att ni kan växa bekvämt där inne utan att det spänner  eller kläms, så ni få märken på pannan så som pappa brukar skämta.

Hela ens liv, handlar om er…eller ja, till en enorm del…och det är svårt att komma ihåg pappa och sig själv i mellan åt fast vi vet mycket väl att en lycklig förälder innebär även lyckliga barn.

Och även nästa vecka handlar mycket om just er 2, vi ska tillbaks till ultraljuds avdelningen och vi ska på bvc besök men på fredag kväll då bli det lite mer vuxet, för då ska vi fira midsommar med vännerna =)

/izzie

Då har vi varit på NUPP test, men dom kunde bara mäta på Tvilling nr 1.
Då Tvilling nr 2, låg upp&ner och ville inte vara med alls.
Så det blev ny tid på Ondag för att fixa måtten på nr 2

NR 1, som var samarbetsvillig.
Den pillar sig i näsan tror jag, och håller andra handen på magen.

Nr2, som inte var samarbetsvillig. Låg med huvudet upp och ner, och rumpan upp i luften

Inatt har jag sovit dåligt,
Har legat och vridit och vänt mig hela natten,
Har varit orolig för NUPP testet vi ska göra idag.

Vi diskuterade igår om hur vi ville göra, om det nu skulle visa sig att vi låg i ”Risk-zonen”.
Skulle vi göra FVP ( Fostervattensprov ) eller skulle vi inte.
Jag ( Pappa ) vill inte, Man har hört så mycket om just MF ( Missfall ) när dom gör FVP, och det är inget jag vill riskera er. Efter så många års längtan efter just ER.

NUPP Test är fortf. en Studie, och det ska man ha på minnet, det är inget som är godkänt att dom ENBART ska använda det för att sätta en diagnos. Chansen att få MF via FVP är större än att barnen ska ha DS ( Down syndrom )

Läste ett inlägg som jag tyckte var väldigt bra skrivet på familjeliv.se när jag googlade nu på morgonen efter ”nupp test”

hon skrev så här:

STOPP STOPP!

Något som alla vet redan hoppas jag är att Nupp-studien fortfarande är en STUDIE. Jobbar i branchen och har kolleger som håller på med den och tyvärr har den fått en del fel tolkningarna redan nu. Som det ser ut nu vet de inte om den kommer bli godkänd som en medel att se om ett barn har down. När man väljer att gör den ska man ta ställning till fostervattenprov. Det står i studie handledningen som barnmorskan ska informera er om.

Själv är jag gravid och är med i nupp-studie hade en väldigt låg risk att det skulle barnet skulle föda med en kromoson fel. Men eftersom jag är 35 år hade vi redan tagit ställning till att vad det är för barn som väljer att komma till oss är det välkommet! Det är bara Du och din parter som kan välja och ta ställning till detta.

Källa: Familjeliv.se

Just den biten med att ”Vad det är för barn som väljer att komma till oss är det välkommet, Det är bara du och din partner som kan välja och ta ställning till detta”
Men man ska inte måla fan på väggen iheller förtidigt, det är bara som jag är orolig och nervös, jag själv tror att allt ÄR SUPER OK !

Men vet ni vad… Snart ska vi få se er igen.
Jag ska försöka tigga till mig en bild på er, och jag ska försöka få reda på om vi kan se könen!
Vi vet ju inte vad ni är!!
När vi vet vem ni är, så kommer ni ju inte kallas ”Flemming’s” mer, då får ni namn och blir personliga reda nu!

Snart ska jag in och väcka er och mamma, 9.30 var hennes önskan. Och så får det väl bli!
Vi ses snart på den monochroma skärmen.

/Lenny ( Pappa )