2 små mirakel

Archive for the ‘Öresunds Kliniken’ Category

Var ett tag sedan jag skrev här, till er och till ER.
För ca 1½-2 år sen så började jag skriva på en bok. Jag gjorde omslaget, jag skrev.

Det blev ca 130 pocket sidor, och sen fick jag för mig att jag skickade Backup till Dropbox med både omslag och dokumentet.
Datorn havererade, allt försvann. Jag fixade till allt, och skulle fortsätta skriva.
MEN, det enda som kommit med till Dropbox var omslaget, jag stör mig och retar mig något så fruktansvärt än idag.

Jag har inte haft orken att skriva om allt, det kan ändå inte bli lika bra som det jag redan skrivet då.
Men nu, nu när jag har 3-4 timmar för mig själv på morgonen så tror jag att jag ska ge mig på ett försök ändå.
Omslaget kan nu få se, det är gjort med kärlek och humor. Min humor.
Texten som jag skrev, var en berättelse om Oss, IVF, Öresunds kliniken, och allt vi stött på och upplevt. Fast ur min vinkel, på ett glatt sätt och på ett ledsamt sätt.

(klicka på bilden för större)

Sidorna som jag fick ihop, dom var bra. Dom var väldigt bra skrivna, till och med så att jag själv skrattade och fick tårar när jag läste det. Den var inte klar, för det är JUST NU som jag hade velat fylla i det sista. Det sista om Lyckan, om ER – Milton och Julia. Från början tills Slutet.
Nu kan jag börja skriva, inspirationen kom tillbaka.
Jag tror jag vet…..

Undra om man får diplom för att man går på föräldrarkurs !?

/Pappa

I över 7 veckor har jag ”vetat” att ni finns i mig och igår fick vi se era små hjärtan ticka i en febril takt så som de små hjärtan ska… och idag, kom pappa hem med blomma och ett brett leende.

Han kom förbi mellan jobben, traskade tyst runt i hemmet, lätt mig sova på soffan in till han pussade mig på armen, viskade ”jag älskar dig” och försvann ur hemmets varma trygga vrån.

Jag låg en lång stund på soffan med benen utanför täcket, klappade Ellas huvud som vilade på kanten och vi lyssnade på regnet som dunkade hård mot glaset… ett ruskigt väder, höst väder med blåst och kyla plågade våra blommande körsbär träd men hemma i soffan… prydde pappas vackra blomma, den vita vägen i bakgrunden. Surkålen väntade i kylen och burken med sur gurkan hade pappa sett till att den kunde även jag öppna.

Den konstiga, stilla bubblan, jag lever i ,slöt sig som varm vatten runt oss.
Inga otrevliga ljud med vassa kanter nå oss här, ingen stress, inga påtvingade måste.

Jag lägger min handflata på magen där jag vet att ni sprattlar, Ella slickar min andra hand som hamnade på hennes nos, jag fnittrar högt ut i tomma intet.

Jag lovar mig själv att jag ska försöka njuta av varenda liten stund i väntan medan ni växer er stora och starka i mig. Jag ska fylla min bubbla med vackra ljud, färger, glädje och positiva människor som få oss att må bra.

Mormor ringer och kollar läget, hon hade igår kväll ringd resten av släkten i hemlandet och berättad att hon ska bli ”dubbel mormor” som hon glatt upprepar så fort hon kan och så lovar hon göra kåldolmar till mig

/izzy