2 små mirakel

Archive for september, 2011

I morse vaknade vi till en TOTAL tystnad… jag låg lääääääääääääääääääääääänge i sängen och lyssnade =) hade jag inte behövt gå och kissa ,hade jag sannolikt läggat  kvar där ännu men både urinblåsorna ( ja min och hundens) och mitt kaffe sug fick mig ur sängen efter ett kort stund… sedan åt vi frukost…i vårt eget takt utan skrik eller tårar och när jag och Ella väl var ute ,njöt jag av solens strålar som om det var juli månad…

Jag tog av mig jackan och drog in doften av solvarm gräs… kastanj frukten glänste  i strålarna och jag packade ner nåna i fickan… nu ligger de i skålen här hemma och kommer påminna mig om dagen när lite sämre tider kommer….

Jaa, vi är barn fria…sens igår eftermiddag, för efter morfars kalas stannade Julis hos de och Milton åkte till farmor i fredags… snart fylls husets vägar med barnljud igen men inte ännu på nån timma och vi njuter … för första gången sens snart 10 månader är vi barnfria.

Morfar fyllde 57 år i fredags och vi firade honom med en chocklad tårta och pistcache nötter =) som han har dille på

Eskild, har placerat sin röda matchester fötålj  framför tv och han spelar x-box, en flaska cola light stå på bordet bredvid honom , som på det gamla goa tiden =) eller ja goa och goa ,på den tiden han hade tid för att spela, helt enkelt.

Jag tänkte egentligen ställa mig och måla lite på den aldrig färdiga tavlan men sedan fastnade jag här och sen kom jag på att Ella hade behövt ett bad…om 2 timmar kommer Milton hem och vi kommer ha middags gäster …bäst att sätta igång med alla förberedelsen…

Och jag vet , redan nu , att vi kommer vara så mycket roligare och bättre föräldrar, nu när vi har fått vila en smula, tankat själen med lathet , sovit ut …både på soffan och i sängen…
vi kommer vara så mycket roligare , vi kommer uppskatta er så mycket mera…det är nog dags att frigöra oss lite mera från varandra , för allas bästa…

men………………………………………

VI SAKNAR ER..OTROLIG MYCKET !!!!

/izzie

Vi är inne på våran tredje vecka med diverse besvär… först hade barnen 3 dagars feber… inte samtidigt, ne… sen blev vi dunder förkylda, först barnen sedan vi vuxna, så klart! och nu är vi inne på våran andra dag med antibiotika med Milton som troligtvis har öroninflammation… ett antal nätter utan sömn , ett antal med liiiiite sömn, ett besök till barnakuten ,när vi inte fick någon kontakt alls med Milton som tycktes fastna i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet och vrålade i timmar utan att vi kunde verken få han att sova eller väcka honom, skit läskigt …ett par sådana veckor och vem som helst kan gå ini vägen , som vi nu känner att vi kommer göra…

Tack och lov för min mamma som trots sina egna krämpor och värk har ställt upp i blöt och torrt för oss här hemma, hon har passat, nattat, städa,, fixar och danat och skapat små stunder där jag kunnat pustat ut och  tröstad både barnen och mig… TACK KÄRA MAMMA, jag  vet ti fan vad jag hade gjort utan dig ! <3

Och nu är det fredag igen…ä’nnu en fredag…solen skiner och folk är allt mer optimistiska på fredagarna =) och så även jag … för med Milton borta över helegen hos farmor och Julia hos mormor från lördag till söndag, se det ut för första  gången på länge som att vi kommer kunnat vila lite och framför allt, sova ut, med bara ett barn hemma kan vi jo turas om mycket lättare så den andre få ha sovmorgon och få lite egen tid…=) det är vi mer än värda

Så efter kalaset på lördag, stannar Julis hos mormor…hon älskar att vara där och de älskar att ha henne där ! och medan Millo bussar hemma hos farmor ,ska jag och pappa…SOVA !

/izzie

22 april 2007, kl 18:48Skrivet av izzy

Noelia….. ett av de vackraste  namn som plötslig dyker upp…
Kanske är det en bok jag läst någon gång,
kanske ett 60-tals låt hade namnet i texten,
för jag känner ingen som just heter så och
jag vet inte hur det kommer sig att namnet bara plötsligt dök upp i huvudet på mig.

Kanske hade hon en tvilling bror som heter Noa som hade fräknar på näsan och jordgubbs blonda lockar.
En bussig men snäll brorsa som samlade på små grodor om somrarna ute på landet och blåste på hennes onda bortskrapade knä när hon hade trillat i bäcken bakom stallet på de vassa små stenarna som låg på botten.

Hon brukade låna hans ruttiga  bomulls  skjorta, den med blå/gråa rutor som luktade sol och vind efter att mormor hängd den på tvätt linan mellan plommonträden och hon satt snällt och tyst i skuggan och snurrade på ett  torrt grässtrå på tummen medan han travade i vassen efter grodynglen.

De pratade sällan med varan med de håll handen när de gick längs stora vägen hem till nybakade kanelbullar innan solnergången.

Och den ena visste alltid vad den andra skulle göra eller säga just i samma sekund som den sade det och de log mot varandra ett hemligfull leende som bara de begrepp sig på …kanske redan i livmoder har de haft ett band som bara de två kunde utveckla eller bryta, kanske har man lyssnat på för många historier om just tvilligts syskons mäktiga förbund men när man såg på den tunna bleka flickan med håret som fick solen att le och de pigga gröna ögonen och hennes bror var man mer övertygat än nånsin att det var nåt alldeles speciellt med just det där barnen.

De kom till på ett ovanligt med ändå inte idag sätt för de var provrörsbarn av unika egenskaper.
Efterlängtade av föräldrarna ägde de deras kärlek lång innan de föddes och ens blev till.

Deras liv började under en lampa i ett värme skåp efter att man hade fört samma gener från 2 människor som länge varit barnlösa och fulla av förväntan och djup kärlek till varan och till det som skulle komma bli deras avkomma.

Deras resa började som ett men väl tillbaks i människor kropp, där den trygga kärleksfulla livmodern slöt sig om de delade ägget sig och de blev 2.

Länge var deras resa otrygg och osäkert men så växte de sig starka och hand i hand redan då och 9 mån senare föddes de en solig vinter dag, nånstans där kylans grepp började svika och de varma vindarna förde med sig ett löfte om fåglarnas återkomst, exakt lika stora och fulla av glädje.

Hur det kommer sig att de aldrig grät var länge ett mysterium men sen förstod man att de tröstade varan och så lätt man de ligga nära i samma vagga så länge de båda fick plats.

De sade att de var gåvan från Gud och även om de inte förtog just då vad de menade så kändes det som de behandlades med så mycket kärlek och respekt att de redan då var övertygade att det måste vara på det viset som de sa.

De fick träffa Gud på dopdagen, fest klädda i grovt linne klänningar som mormor hade sytt upp och mor broderat med deras namn och datum då de föddes.

Noel med ett blått band i midjan i famnen på ett ansikte som han ofta sett övanför vaggan och Noelia med ett band i rosa även hon i en trygg bekant famn.

Gud glittrade i taket och sjöng högt ett tag, alla var finklädda och mamma såg ut som en ängel i sitt ljus rosa långa klänning och utsläppta hår.

Och i vimlet av alla röster och ljud, fattade barnen varandras händer och blundade när det heliga vattnet droppade på deras pannor.

De kunde höra pappas mörka stämma när han sa deras namn till prästen och sen offentligt gjordes det att de nu var Guds barn båda två (fast de redan hade hört det innan, både farmor, mormor och pappa brukade säga det ofta efter de läst sagorna på kvällen)

Dessutom har de haft en känsla redan i värmeskåpet att Gud inte var något utanför de men inom de och de visste mycket väl hur det hela förhåll sig.

Nånting som barnen njöt av var att titta på andra barn för då de lätt vänta på sig hade familjens vänner och släktingar utökat rejält under tiden.

Det fanns kusiner som var allt från 3 till 15 år och mammas och pappas vänner hade en liten skara med ungar i alla åldrar de med.

Noelia fascinerades av kusinen långa svallande hår så som hennes skulle i framtiden lyste den rött i solen och lekte med strålarna.

Noel betraktade Elias med stora runda ögon då pojken försiktigt rörde vid hans hand, han var van med systerns mjuka skin och tyckte att pojkens hand kändes varm och strävt. Han sträckte handen till pojkens ansikte och förundrades över hans enkla men suptala dra.

Knappt 2 år äldre log pojken brett och fnittrade till.

————————————

ja , nu blev det jo inte riktigt så… men att jag redan då någonstans si djupet av mitt hjärta, hade en viss känsla av att när vi få barn så bli det 2 och inte ett, är ganska fantastiskt…. 2011.09.19 sitter de precis backom mig på golvet, bland de där tusentals små färgglada leksaker och jag hör hur de skrattar och pratar med varandra…

Julia och Milton… min Noelia och Noel … vi har väntad på de såå länge och nu är de vårt allt…kärleken är obeskrivlig !

p.s bilderna är klick-bara för förstoringar

… för 150 kr fick vi…
termo byxa + termo jacka i en fin blå /marin färg (30kr för båda, helt sjukt..det ser oanvänd ut)
3 par skor, bland annat ett par rejäla, svarta vinter stövlar till Milton (20kr per par) , Julia fick jo ett par röda förra gången,
sen de andra är ett par får ylle stövlar i gråt och ett par mjuka, vita mysiga men inte speciellt praktiska stövlar i vit =)
vi fick 6 st bodys och en  söt tröja till Julis och en vit med svarta döds skallar (vad annars?=) till Millo…2 st stickade och mysiga vinter mössor , 2 par, helt nya strumpbyxor en stor tassdocka som få bo hemma hos mormor så att ni har något att leka med när ni är där och en anka med stora fickor som vi hände vid skötbordet och placerade hygien artiklar och era strumpor i fickorna   …vi kan nämligen inte ha något sådan i korgarna på skötbordet då ni dra ner allting numera , bussfrö som ni är <3

Nu bli det ingen marknad förre våren nästa år =( ja, vi har jo loppisarna kvar men det finns knappt något så roligt som att fynda riktiga fynd för nästan inga pengar alls…
Jag ville gärna hitta Brios gå vagn till er men den ena jag såg hann jag inte fram till förren det blev såld , nå väl, vi klarar oss utan , ja Milton gör i alla fall =) han har jo börjat ta små steg fram från ting till ting , nog dröjer det inte länge förren han gå nu och Julis har börjat krypa lite smått =)

Träden skiftar färg och höstens kyliga andetag var rätt påtaglig i parken… höst äpplena på trädet vid Maskens dagis är röda och färdiga att förtäras ,för den som nå de =)
och höstens alla program har redan börjat dyka upp på tv …fram kryper nu , vantar och mössor även för oss vuxna och förkylningarnas tid är här !

Ungarnas allra första höst är här =) och det tänk att de redan är fyllda 9 mån =) våra små gryn <3

/izzie

Ännu en dag i paradiset…och när vi vaknade håll solen på att förändra himmelen till en apelsin…nu skiner den med en häpnadsväckande styrka trots att de många små  svarta moln hotar att förvandlas till en enorm och släcka dess entusiasm …

Hemma har vi hunnit förtära välling och tittat på ”Olivia” som är barnens nya favorit och nu var det väl meningen att de skulle vila en stund innan mormor kommer men…

Det tog ett tag för Milton att komma till ro och under tiden väckte han sin syster…
som  nu i sin tur väckte honom… ja, ibland få man be om styrka till högre makter …speciellt nu när alla rutiner ruinerades under sjuktiden som vi råkat ut för.

….och så bli det plötsligt helt tyst i sovrummet… jag kan höra Milton grymta lite nätt … jag undrar om jag vågar smita in och lägga mig i sängen så jag med kan vila lite… inte för att natten var allt för jobbig men man få jo passa på när man kan …Jag hör Julis ljusa stämma och fegar ett tag till… det sista jag vill är att väcka de och jag kan lika bra vila på soffan.

igår mötte vi en ny kompis…en kompis till plastmoster Annica…en blivande tvillings mamma…Jessica…hoppas vi inte skrämde upp henne för mycket …
hennes lilla mage bucklade nätt ut i v.14 och hon har en spännande resa framför sig =)

Jag gav henne lite praktiska tips på vad som var bra att tänka på… ja mikron, stavmixer, jammis utan fötter  ( de 6 första månader i alla fall )och dragkedjor som bucklar ut och bli till pille leksaker när man ska sova osv ….

_____________________________________________

3 timmar senare…

Barnen vaknade och mormor som vaknade redan halv 7 idag var här strax efter 8… jag och hon låg i sängen och små pratade medan ni lekte , sedan följde de vanliga rutinerna och nu när kl är 10, brygger vi det väl förtjänta kaffe kopp =)

Sedan bli det av till öppna förskolan …alltid lika skoj =)

/izzie

Av någon mystisk anledning så bli , vi här hemma, så himla pyssliga när träden börjat skifta färg , vi liksom myser och precis när hösten nalkas förbättrar vi mys faktor här hemma… innan, var det flitiga Ikea besök, efter ljus, doft och allting som kan tänkas göra hösten mer behaglig …

Igår fick hemmet en ny enorm växt och en ny matta i sovrummet… mys faktor 5 av 6 möjliga… och 6 bli det när de coola dödskalle hängare , jag och pappa köpte till er på våran barnfria dag på stan , äntligen hamnar på vägen i hallen och gör sitt jobb…=)

Det är fanisken inte lätt att alltid vara go och glad som mamma… jag saknar mig själv… med er har jag alltid tålamod, det är kärleken som gör magin men allt annat i livet som kräver lite ansträngning  finns inte orken alls för…det gör att människor jag älskar bli lidande eftersom jag måste preoitera så hårt och ni kommer jo ALLTID först.

jag vet faktiskt inte hur man ska göra, så att alla är glada och nöjda och man själv tillfreds… jag vet inte hur man ska vara super glad och trevlig när man på nätterna knappt hinner somna om innan det är dags att trösta någon eller gå ut med en sjuk hund… natt efter natt, vecka efter vecka…

jag vet inte hur man ska vara ”kvinna”  när man knappt hinner ta en dusch om dagen  och ens rakhyvel börjat rosta och ens underliv beter sig dessutom väldigt underligt,  och att icke få glömma den kroppen som känns bara så främmande den kan

sen ska man jo vara en individ , ha åsikter, försvara de… stå på sig, vara stark… och jag gråter så fort något känns smula jobbigt då jag knappt ha ork som det är…
ja, jag gråter när en zebra unge bli uppäten av ett lejon och jag byter kanal ,kvick … jag som dagligen få se lidande och död i mitt jobb…

sen ska man jo bevara hemmet i så fin skick så möjligt, så att man inte snubblar och slå sig när man mödersamt försöker ta sig genom hallen där alla leksaker har tendens att sprida sig…jag plockar leksaker…barnen, hunden..våra kläder, kuddar, filtar, täcken…skor, strumpor… jag bäddar allas sängar och torkar av matrester i hela köket så gott det går… jag lagar mat, bakar…försöker … men jag orkar inte ens ta fram våran fina favorit te kannan som vi alltid flitigt använder på hösten…

ne skit i den ! vill du h paj ? slafhsssssss en lagom torr äppelpaj bit lossnar på en trist liten tallrik … ännu en phu paj ( torr som fanisken) mmmm va gott !

sen ska man vara en vän och en dotter och sen skulle man behöva börja jobba på att ta av de envisa grav kg som dinglar runt midjan på en… innan man börjat jobb för att mina arbetskläder är i storlek s… de få jag jo INTE plats i så som det är nu =(

och sen ,så skulle jag behöva nya kläder, ett par tröjor , åtminstone…ALLA slutar jo vid naveln, då brösten är i vägen… men jag vägrar ,handla i detta sorgliga tillståndet och i storlen 40 dessutom…en överviktigt tvillings morsa med hängande valkar en tröja som slutar lagom där man kan se var jag satt fast i min egen mor en gång för länge sedan, snyggo ! tja well, jag bli nog tvungen att handla, helt enkelt…

sen ska man jo njuta av att vara mamma ledig … ta vara på tiden med barnen, de växer så fort jo, snart är de 1 år…snart är baby tiden över…=(

om jag bara kunde få sova ut… få vila…. men även om jag då och då faktiskt få sovmorgon av min gudomliga sambo och kroppen känns hyfsad så är jo huvudet alltid på max 1000% varenda sekund, snurrar det där i…

Jag är en MAMMA… en älskande så det gör ont mamma… ni är mitt ALLT…. som om jag få offra allt annat…

/izzie

Den barnfri helgen som vi så länge såg fram emot …som skulle ske nu i helgen , från fredag eftermiddag till söndagen, alltså 2 hela nätter och ännu viktigare 2 morgnar där vi kunde vakna av oss själva och äta frukost i lugn och ro… försvann i takt med att Miltons feber steg… 1 h innan efter att han sovit middag på fredagen, fick vi ringa farmor och meddela att han få nog stanna hemma  då hans feber nyss passerat 40 streckan…. och där försvann våran barnfri helg …

Julia är hos morföräldrarna så vi kan rå om lill killen lite extra nu när han är sjuk och vi har fram tills ny spenderat dagen i soffan och varit till hans tjänst …

Jag fick sovmorgon av killarna…till 10, vilket jag är otrolig tacksam för.. fö ri natt fick jag och Ella flytta ut till v-rummet och jag sov på soffan för att inte väcka resten av oss när jag sömnlös av rygg smärtan bökade i sängen …

Kl 16 är det dags att ta i ut med den enorma berget av smutstvätt som vi under den sjuka tiden lagrat på hög, vi har en stor tvätt korg med vuxen kläder en lite mindre med barnkläder och en svart säck med blandat kompott och våran nya skrinda , kom verkligen till hands nu , vi slipper konka på allting , vi lastar skrindan och dra den till tvättstugan =) smidigt som attan !

Jag är helt övertygat att vi i framtiden kommer att ha mycket nytta av våran skrinda …=) kanske orkar vi pimpa den med lite färg en dag med..så det bli smula mer personlig , lite mer oss liksom =) ja det gör vi säkert !

ja just nu se den väldig , ren och neutral ut…våran lilla skrinda men vänta ni bara =)

Senare på dagen  hoppas vi på en lugn kväll och kanske tillåter orken oss att se en av de filmer som vi länge väljat se men inte haft verken tid eller just ork för.

Just nu… han Lenny dragit smutstvätten iväg och Milton sugger på snoret från sina trädklasar  och flummar i sin säng, det är meningen att han ska sova middag och jag efter att jag bloggat färdigt ska plocka undan lite och skala potatis som vi ska göra pappas goda mos på.

Ja, av våran barnfria helg blev det jo inget , denne gången och helt lätt är det jo inte att få iväg både barnen i 2 nätter samtidigt men vi har ändå haft en lagom mysig lördag …man få göra det bästa under omständigheterna , helt enkelt, inget att hänga läpp över =)

Hoppas ni få en härlig helg …<3

/izzie

Mörka moln hotade med att brista när som … vinden var barsk och kylig…och mellan skurarna fann solen en liten möjlighet att få genom en och annan stråle men hösten har anlett utan tvekan… och efter ännu en natt så som de sett ut ett tag med en sjuk familj , dålig hund, kramper och krämpor …  efter att vi traskad vi ner för till gården med hunden en gång i timmen … jag i en gammal kofta in och ut, gympa skor , byxor back och fram, en gammal nattlinne utan bh… trött och gråtfärdig och orolig som attan för hennes hälsa…

väl tillbaks hem , kröp jag nära din varma kropp och sömnen anfall mig… 3 kvar senare var det dags igen… arma hund… under dagen fick hon kokt kylling med ris 3 ggr och det gick jo ner och stannade där. tack o lov…nu på kvällen fick hon medicin mot diare och vi hoppas på en lugnare natt…

Vi är slitna ner till benmärgen… knappt nån sömn , tuffa dagar där vi bara räknar ner timmarna mot kvällen då barnens läggdags infaller… vi försöker, ha skoj..lyssna på musik, har vi gjort mycket, vi mös i soffan och gick på en kort promenad…

men orken räcker knappt… hemmet förfaller , tvätten och disken väller fram och det finns leksaker ständigt över allt…med andra ord… vi är småbarns familj som sig bör med 100%, vill jag lova…

det sista energin infinner sig på kvällen och är lagom borta när vi ätit och tagit var sin dusch… sedan somnar eskild på soffan och jag slå tittar på Star treak till 23 ( ja jag vet jag BORDDE lagt mig mycket tidigare men det snurrar i skallen och jag behöver tid för att varva ner )…håller koll på alla och rastar vovvan …

Jag förväntar mig att denne kväll, kommer se ut som de senaste och inte mig emot…att slå titta på¨tv är det enda jag orkar och jag är jo en gammal Treaki nörd sååå

Och trots allt, så händer det alltid något roligt i vardagen… Milton har börjat ställa sig själv mot saker:soffan , bänkar, diskmaskinen badkaret och gissa om vi är tacksam för hans skumgummi hjälm vi köpte förra veckan… vinsligen för dyra pengar men prisvärd så våran sons skalle är jo mer dyrbart trots allt.

Han har börjat  ”dansa” han med, på sitt lilla muppiga lustiga sätt men ändå i takt och Julia…vill gå… när man sätter ner henne så har hon ställa ben och vill stå upp och gå… hon stå nu stadigt   i sin säng och ställer sig upp där helt själv…

De är jätte roliga att titta på…många goda skratt bjuder de på och trots att verklighetens kanter är suddiga i våra trötta ögon så måste man jo skratta och njuta av de, små trollen…

Imorgon är det torsdag…en ny dag… vi hoppas på en hyfsad natt och en bättre dag men när hösten anlett och regnet vräker  bli det gärna lite vemodigt runt hörnet…

/izzie

De senaste dagarna har varit av den allra värsta scenarion , ni kan möjligtvis föräställa er…

Lenny febrig och halv dålig… Julia med 3 dagars feber på över 40 grader, stackars kicka hade nog fansiken hallisar  där vid ett par tillfällen (hallucinationer då =)

Ella hade nog ätit något väldig onyttigt/ olämpligt  och både kräktes och hade diare, hela natten till igår och hela dagen…vid ett tillfälle klarade hon inte att hålla sig och eländet kom i trapp huset, där stod jag… på alla fyra och torkade en flod av lös hundbajs i 30 min.
Hon skrämde oss , faktiskt, så dålig var hon men igår kväll, drack hon massa och åt ett päron hon hittade på en av våra många promenader och fick behålla , det med och i natt, sov hon hyfsad bra få jag säga.

De enda som verka klara sig var jag och Milton men …han var jo inte på bättre humör för det och jag var så trött att jag gick på auto pilot med alla taggar ute…
Ja , ni kan bara föreställa er, atmosfären  här hemma.

Det verka som om att det håller på att vända…det hoppas jag verkligen, för en sådan dag som vi haft igår, hade vi inte orkad med
( hmm, vad hade vi annars gjort…ja det enda man kan, bita ihop och ta timma för timma)
Solen lysser idag och då bli allting så mycket lättare…vi ( ja de som kan, som är friska nog)ska ut och röra på oss idag , ett tag funderade jag på öppna förskolan med Millo men jag har ont i halsen och det hade varit smula elakt mot de andra barnen där… så det bli en runda till torget istället…och när barnen vilar så ska vi passa på att vila själva nu när Ella är bättre och vi kan slappna av…

… mot ljuset ! men ett bra tag kändes det så här

en bild säger jo mer än 1000 ord…

/izzie