2 små mirakel

Archive for juli, 2011

Yessssssssssssss ( tänk på ormen i  den tecknade Robinhood

ne seriöst… Jag och Julieeee har haft en alldeles underbar tid, bara jag och kickan… pappa var hos Truls och fortsatte på sin tatuering (hans lilla/blå/svarta) lotus är helt fantastiskt vacker och Millo spenderade lite tid hos mormor och morfar… det tyckte han var skoj, att glida rundor på mormor väl polerade golv och lyssna på sitt egen skratt , då han tydligen garvade högt och länge.

Jag och Julieeeeee gick på loppis… hon hänge ofrivilligt i bärselen, det diggar hon icke, då hon är nyfiken och vill se åt alla håll vilket bli ganska begränsad när man hänger på mammas mage och se mest bara hennes ansikte, visslingen gjorde mamma alla konstiga  miner och vi sjöng till då med lite tillsammans men hon ville jo se mer av allting runt omkring, inte för att det var just så mycket att se på loppis idag men ändå.

Vi köpte en ny Lacost till pappa och valnöt brunt hårfärg till mamma, hennes grå lysser fint i solen  och det tycker hon inte om ,alls…

”maschalaaaaaaaa” är vad vi ofta få höra var vi än gå… sitter Millo bredvid i vagnen bli det ajoajåååaaAAÅAÅÅÅAg ”är de tvillingar? hur gamla? pojk och flicka? sååå söta osv

Är det bara Julia i vagnen så vill ändå folk klappa hennes ljusa hår och då hon orädd le mot alla ned sina 2 st små gryn till tänder, bli det ofta att man få höra hur otroligt sött hon är…=) ja små barn är utan tvekan charmiga av sig ,speciellt när de ler med ett varmt öppet leende och ha stora ögon som följer med i att le och om det är något våra ungar kan är det just skratta , fnittra och le… ja de kan annat med ,må ni tro … som skrika som om man flådde de minst 20 ggr om dagen och natten (ibland) bajsa 15 ggr om dagen (var och en då) ja de har många talanger vid det läget våra älskade ungar =)

och för varje dag som går, bli det bara roligare att vara mamma =)
vardagen fylls med så många äkta skratt och känslor… ibland vill man sätta sig i ett vrå och böla , då bördan och kraven av att vara tvillings mor överstiger ens krafter men på något mystiskt sätt så lyckas man alltid samla ihop sig när de behövs och mormors dagliga besök är jo ovärderliga ,måste jag erkänna…även om hon med sin dåliga rygg och sin reumatism är begränsad i vad hon skulle vilja hjälpa oss med så är enbart hennes sällskap en strimma av ljus…
att ha någon att dela med allting när pappa är på jobbet är jo bara alldeles alldeles underbart och avlastade  för mammas trötta ofta kropp och huvud, så TACK KÄRA MAMMA för all hjälp  som dina besök innebär och tack för alla delade skratt, du och jag har haft sens barnen kom till världen…<3

Att vara mamma, är utan tvekan ,det allra jobbigaste jag nånsin gjort och kommer att göra
men också det mest givande och underbaraste … att vara mamma, har gjort mig till en så mycket bättre person än jag nånsin vågat tro mig kunna vara.

Tack mina älskade ungar…<3

och Älskling…. jag vet att vi har haft det tufft, hårda, kalla ord..tröttheten tog ut sin rätt på oss…en gång och många fler… jag tror att barnens första år är en riktigt provning för oss, som par men nu är de snart 8 mån.. det värsta kaoset verka vara över… och genom allt vi varit med om ,alla dessa år… står vi ännu, hand i hand… och jag vet att det inte alltid verkat så men jag har aldrig nånsin tvivlat på våran kärlek, på min kärlek till dig…

Och de dagarna… där tröttheten inte gjort mig helt matt, kall och gråtfärdig, de dagarna VET jag att du ännu idag är min bästa vän, min man och personen jag vill leva mitt liv med…du få mig att pirra, fotfarande, precis så som du gjort för snart 9 år sen. Att känna din kropp mot min , dinaa starka armar runt min midja, din näsa mot nacken … om morgonarna, precis innan barnen vaknar är en av de allra bästa känslor där finns i min värld.

Du är min eskild….<3

/izzie

Så var det november/Juli, ännu en dag till men solen var i Skåne på ett kort visit ,igår och vi njöt av varje sekund…
Vi gick genom ( ja mamma gick , vi åkte, låg och sov största delen av tiden) hela stan och hälsade på mammas jobb…
så mycket kärlek på ett och samma ställe ,se man sällan och barnens visit var ytters uppskattad av alla…

och så satt vi på gården  i sällskap av grannarna efter att vi varit och handlat frukt och grönt på torget…
vi sprang i gå stolarna och mamma såg ut att njuta av kaffet…medan Ella låg i skuggan och vittrade nog efter katten som strök på granngården.

Till mammas fasa upptäckte hon i morse att hissen inte fungerar och att vi skulle vara strandade hemma hela dagen om de inte fixade den under dagen som tur det, var allting i sin ordning  2 timmar senare och mormor tog ut barnen på en kort promenad…så att mamma kunde snygga till hemmet och dricka sitt kaffe i lugn och ro…=) senare under dagen få vi besök av Annika, alltid lika skoj med besök =)

Så rullar dagarna… varje dag händer det massa skoj och vi hittar på  nya hyfs
På söndag ska vi äta kalops hos farmor … det tycker mamma om… farmors goda kalops med kokt potatis och inlagda betor …mumma, vi kanske kan få smaka liiite.

Sommaren känns smula höstlig, kastanj trädens frukt är alldeles för stora, redan och rönnbären alldeles för röda. Plommonen på våran träd börjat mogna i  få solstrålarna som denne sommar bjudit på. Det luktar mogen frukt och marken är fuktigt, nästan lerig, där mamma gå med Ella på hennes kisse rundor.

Mamma säger att , man redan känner höstens kyla under ytan på sommar vinden och hennes och pappas te kanna, lär snart göra entre på bordet, till de söta skorporna, doft ljusen och filten.

Ne ingen sommar i år, inte ännu i alla fall.
Om vi ska få doppa fossingarna i havet och sitta i sanden få vi väl se i augusti som det nu allting hänger på och visst känns det lustigt att ena dagen är det sandaler på mammas fötter och dagen där på en stickad kofta med krage som hon virrar ivrigt runt midjan för att hålla kylan borta.
Hon säger att det var väldigt länge sedan vi har haft en sådan kall juli månad och lite sorgset låter hon i rösten när hon suckar tungt över bristen på sol… det bli ett långt höst/vinter mörker i år, viskar hon.

Men oss gör det inget… vi är lika glada för det, vi fattas inget…sommar, höst eller vinter =)
mamma kallar oss för ”älskade ungar” pappa för ”kameler” ja vi antar att kära barn har många namn och det har vi jo =)

/izzie

Det var ett tag sedan jag skrev ( Pappa ), Förutom senaste inlägget om att vi bytat diverse webbhotell etc.
Ni växer som OGRÄS era små ”kameler” !
Tänkte skriva till er om ”Visst är det så..” Då det passar in till väldigt mycket.
( Bör läsas med Bob Hanssons röst i huvudet )  ->http://www.youtube.com/watch?v=iqW_DxNOszY&feature=related

Visst är det så att ni utvecklas,
Visst är det så att ni driver mig till vansinne,
Visst är det så att jag vill inget annat än att bara gå ifrån ibland,
Visst är det så att varje gång ni ler så blir jag varm inombords,
Visst är det så, att varje morgon ni vaknar kl 4.30, vill jag inget annat än att tejpa nappen för munnen på er,
Visst är det så att varje gång DU Julia dansar, så ser jag oss dansa tillsammans på ditt bröllop,
Visst är det så att varje gång DU Milton hittar något som intresserar dig så ser jag dig som en extremt intelligent varelse,
Visst är det så, att jag Pappa… Älskar er så !

Visst är det så!

Efter 8 års väntan… Så ångrar jag er INTE ! ( Förutom tidiga vardagsmorgnar ! )

/ Pappa

ne nu för det vara nog ! nu få november molnen ge sig av så solen kan komma fram och sommaren sätta igång nån gång !

Så va gör man en sådan dag då ? när himmelens svarta moln hotar att spricka ner som helst och när det tunna duggregnet gör vardagen tillräcklig grå att folk börja få höst depressioner, få man ofta läsa på FB.

Jo man sätter regn kläder på ungarna, dra ner sufleten och ge sig ut i alla fall, för trots det gråa är det jo inte direkt kallt ,bara smula fuktigt och det gör jo inget om man ha rätt kläder på sig… och till slut hamnade vi på en av våra smultrons ställen där mamma gillar latten och där de som äger stället alltid ler när de se oss komma genom dörren. Lagom mysigt ,lagom stort och det doftar av Italienskt pasta och pizza och vid lunch tid är det gaska mycket folk där, därför försöker vi alltid vara där efter 13.

ute fuktade duggregnet ner gatorna… inne , sov Julis i vagnen och Milton åt sin mellanmål och lekte med mormor.
Kaffet ångade i de där lustiga frigolit kopparna och folk runt oss satt  och småpratade.
Milton fnittrade högt och det kändes så där hemma trevligt och mysigt …
snart skulle vi bege oss hem och laga middag till pappa….

Det bli vad man gör det till… brukar jag ofta säga… och trots att det hade varit betydligt trevligare och sitta på ute serveringen och käka Italienskt glass istället så blev det ändå himla trevligt i alla fall

/izzie

Oj oj oj va länge sedan det var jo… och mycket har utan tvekan hänt här… vi har döpt barnen, tagit beslutet om att vi SKA flytta utanför stan till hösten, vi har överlevt barnens första tänder, vi har in skaffat en ny system kamera och vi har både mamma och pappa tatuerat oss…

och så här mitt i juli ,skulle man väl tro att varme stå på sin pick och solen gasar på taken i stan men icke, för i år är det mer höst i juli än det var förra året i oktober…fast de lovat varme mitten av nästa veckan…well ,jag tro det när jag se det.

Våran otroligt vackra kläter växt som under våren och sommaren nu vuxit sig från rot till husets tak och omringar nu alla fönster, mötte ett bitter öde då fastighetsägare bestämde sig för att den varit lite väl  för äventyrligt, en slags syra hälldes troligtvist på dess rötter och hela växten längst husvägen , dog …på bara ett par dagar, till min stora sorg…nu ligger bladen på marken bredvid vatten pölarna och det hela påminner tragiskt mycket om en dag i november…som sagt, sommaren detta året …har vi ännu inte sett här nere i skåne.

Och trots allt, så växer ungarna och frodas, 2 tänder var har de nu i underkäken och fler på gång… ingen lätt process men en hel del gnäll, feber, tuggisar från frysen på löpande band och en massa blöjor  men nu kan vi snart tugga också… och barnens färdighets repertoar växer för varje dag. Milton och Julias crusar i sina gå stolar genom hela lyan och Julia dansar nu till musik av alla slag, det räcker man visslar lite så kan hon inte sitta stilla =)

Barnen stå nu i kö till dagis, fast inte förren nästa år i april och nu är ni nummer ett i kö efter huset, nu ska bara något som passa oss bli ledigt ,så tro jag nog att vi under hösten, kommer få var sitt rum och Ella en trädgård, utanför stan.

Pappa jobbar på och planerar sin semester lagom när alla andras är slut, vi längtar till  agusti, då vi ska börja på öppen förskola med mamma och mormor och under tiden, försöker vi vara ute i det friska luften så mycket så möjligt och vi hoppas på att sommaren hittar oss här i Skåne så vi kan för första gången nånsin dopa våra fossingar i havet och sanden.

Nu när bloggen är uppe igen, ska vi försöka vara lite mera snälla mot mamma så hon hinna uppdatera den till både er och oss jo
( det är jo för våran skull, bloggen existerar överhuvudtaget jo ) och tills nästa gång ni har vägarna förbi, bjuder vi på ett par rykande färska foto på oss, mamma håller jo på att lära sig den nya system kameran och vi få ställa snällt upp som modeller till henne.=)

P.s

och som vanligt är bilderna klick bara för förstoring (i fall ni glömt det=)

/izzie

Då var Bloggen samt Galleriet tillbaka igen, efter Webhotells byte samt Domän Hanteringsbyte!
Ni är välkomna tillbaka Gamla som nya !, och hoppas på att alla hittar tillbaka hit igen.

Det har varit tomt utan er, tycker både Vi och Barnen !
Milton och Julia växer och Utvecklas jätte fort!, så vi hoppas att vi kan hålla ställningarna uppe som vi hade för 1 månad sedan.
Dvs. ca 6000 besökare i månaden!

Milton & Julia !

/ Lenny ( Pappa )