2 små mirakel

Archive for oktober, 2010

Det var länge sedan jag skrev till er, det har sina anledningar.
Era namn och längtan efter er, är förevigat. ( allt ska bindas ihop, när allt är på plats )
Livets träd, anser jag det som. Vågorna står för livets upp och nedgångar, Blomma står för allt det vackra, Molnen står för allt det mörka/dåliga. Buddhan försöker hålla allt i balans, med hans stora öron hör han allt, med hans stora mage smälter han allt som är dåligt och bra, med hans stora händer tar han er till sig, han ler till er som behöver det.
Buddhas ögon, pryder armvecket, men ej klar därför ingen bild ännu, ögonen kallas vishetensögon, dom ska leda er, dom ska visa er vägen. Behöver ni tröst, då finns dom där för er. Jag, Pappa. Jag stärker er, jag tröstar er, jag gör allt för er. Och jag vet att ni snart tittar ut, det känner jag på mig……

( alla bilder är klick bara för större )

Vi ses snart, och då är vi alla tillsammans. Då kan vi börja skapa…..
Älskar er, älskar dig, älskar hunden.

/Lenny ( Pappa )

Pappa har blivit beroende =)
Det började med en klätter växt och era namn (och Ellas förstås=)… sen blev det en ur söt Buddha figur och ett par visdoms ögon och nu har vi hittad en hel fantastiskt Ghenesha teckning till hans andra underarm  och det verkar icke ta slut, inte mig emot, jag vet att han har drömt länge om att få gadda sig och allting han väljer hade jag mycket väl kunnat tänka mig ha själv på min egen kropp.

Faktum är att jag nu letar efter inspiration till min runda nacke tatuering ,jag önskat mig  ha i åratal men aldrig slagit slag i saken.
Våran ”vän” Trulls som har fixat till Pappas konst ,har jobbat som tatuerade i 15 år och han vet vad han gör det har jag sett på pappas arm =)

Annars så få jag erkänna mina små kottar , att jag är hjärtligt trött på att vara höggravid med er, så mycket som jag älskar er 2 så känner jag mig som en dräktig elefant med brutna ben och jag är himla trött på att må som jag gör, suckar, gnäller, svettas, yr,svimfärdig ,mer  obekväm i min egen kropp har jag aldrig nånsin har jag aldrig känt mig.

Ni är bussiga , livliga och vi längtar efter er… idag satt vi och la ihop alla dessa hundratals små små strumpor, det var som att spela mahjong =) Pappa tycker att min gravida mage är så spänd och läskigt hård och kall brukar det med vara, han är mer van att den är fett plöfsig …men han pillar på er ,ni två sparkar dock oftast mot min ryggrad och då känner han nada…

2 morgnar i rad vaknar jag vid 6 på morgonen, kan icke ligga kvar i sängen, kroppen är rastlös, huvudet ännu värre…
Förgår, såg jag solen gå upp och stjärnorna blekna medan vi åt nybakade bullar till frukost… sen däckade i 4 h på eftermiddagen och hela dagen kändes konstigt, lång och jobbig, gråten satt så ytligt i halsen på mig… idag lyckades jag somna om, efter att varit uppe ett litet tag … jag antar att den är min kropp som förebereder sig inför eran ankomst…

Det är väl tänkt att vi vi 3 ska stå modell inför pappa bakom kamera  linsen , jag har alltid väljat ha svart/vita foto på er i magen som minne, men på sistånde har jag inte haft ork eller lust att ”stå modell” mer än för de obligatoriska vecko magbilderna  + att vi ska göra ett gips avtryck av bellyn med, så fort jag ha ork att åka till stan och inhandla gipset.

Jag ser fram emot till både måndag och tisdag, då det är dags för kontrollerna, få då få man både lyssna på er och se er och det ledsnar man jo aldrig på… hur trött man än är på gravida sig själv =)

Nu har de börjat sälja pepparkakor i affärerna och tomtar med faktiskt, det tycker vi är helt vansinnig och alldeles för tidigt men liiite kul är det jo…speciellt nu ,när vi ska storhandla nästa vecka

/izzie

När man först få reda på att man väntar tvillingar ,upplever man en kaskad av känslor… enorm glädje blandas med panik över det praktiska som man under graviditeten måste få att fungera… nåå ja sambon har varit min hjälte på den biten med…För när vi slutade skrika av glädjen över att vi inte bara lyckades bli med barn på våran 4 icsi men att vi dessutom skulle få en pojke och flicka var det dags att anpassa våran 2 rummare till verkligheten som komma ska.

På familjelivs forum i tråden ,där jag och många andra snart blivande tvillings mammor, har vi diskuterat ,förvaring och de praktiska lösningarna vi valde åt våra familjer… Jag lovade visa er ,hur vi har löst en del av våra problem… och det enklaste är jo att visa er, så jag sprang med kameran runt lägenheten och detta är resultatet
Alla bilder är klickbarra för förstoring …

i köket valde vi att använda väggarna för att avlasta ,de överfulla hyllorna
det blev krokar där våra te muggar fick hänga och på ikeas enkla hyllor ,lastade vi te burkar, kryddor och diverse
tyvärr upptäcktes det snabbt att belastningen inte klarade av våra behov och nu ska hyllorna hängas om med hjälpmedel som ska göra det möjligt för mig att använda hyllorna så som det var tänkt från början utan att riskera att slå ihjäl medlemmar av min familj
(japp, en av de har redan trillat av och det var inget vidare trevligt)

Hallens vägar fick stå till tjänst som en del av förvaringen åt bland annat :mössor, vantar, sjalar och diverse
Skorna (som är min stora passion i vanliga fall men dock opraktiskt när man är pingu under duplex graviditeten)
fick hängas på ett par rör som i vanliga fall är gardin stångar… det blev en liten konst installation i sin egen universum till sambos förtvivlan och min enorma glädje =)

Sens vi bor i en 2 rums lägenhet, en relativ stor men dock ändå 2 rummare , få inte ungarna eget rum,
därför skapade vi en hörna till de… Ikea vanliga enkla vita skötbord och vägen pimpades med lite kreativitet vola`
Bakom sovrums dörren ,där det i vanliga fall,inte finns något alls, har vi Bobo`s egen hörna

Det enorma vita skåpet, var en gång i tiden ,mörk brunt, tack vore sambos trolleri blev det vit och fin
Och där inne förvarar vi alla dessa barnkläder som vid senare tillfällen, vid behov flyttas till lådorna i skötbordet,
när ungarna vuxit ut ur de minsta storlekarna. I vanliga fall, ockuperas platsen av en svart sammets schäslong som snällt fick flytta upp på vinden.

Det vita skåpet med 2 dörrar, som en gång i tiden var grön… hade sin plats i sovrummet och fungerar som förvaring åt mammas alla färg burkar, tuber, pennor, penslar och diverse måleri prylar… 50 % av böckerna mamma äger fick packas ner i kartonger och flyttades upp på vinden och resten (till pappas förtvivlan) fick radas upp på skåpet, där bland annat , alla barnböcker vi redan hunnit köpa eller fått.

I vanliga fall, stod det ett enorm svart skrivbord där och på den en datorn med diverse tillhörigheter…
men den stationera byttes mot en smidig liten laptop som nu kan bäras över lägenheten och en extra datorn och skärm
har vi i köket, vid behov…

Det enkla vita v-rummet piffades sens ett tag tillbaks med apelsinorange detaljer och en choklad brunt fondväg.
Där inne sitter vi ofta om kvällarna till mys belysning och umgås.

Det vita linne skåpet är ett ”fynd” från våra grannar och innehåller just som det ska linne och handdukar.
Där spjälsängen står (vi ska ha båda barnen i den i nån månad, sen ska de få var sitt, den andre få precis plats längst vägen där vagnen står just nu ) Vi fick alltså flytta på våran säng som i vanliga fall stå centrerad i rummet… det bli lite trångt men vi väljer att se det som  mysigt =)

Än så länge funkar det … fram till barnen är 1-1,5 år kanske… sen måste vi nog säga adjö till våran underbara tvåa som jag bara älskar sååå och flytta till större… vi är jo 2 vuxna och en stor hund… och när ungarna börja bli mobila bli det nog svårt att få plats med alla och allting. Men än så länge envisas vi med att inhandla förvaringsboxar från Ikea, sådana man kan ha under sängen, packa optimalt.

Nästa projekt vi hoppas att vi hinner med är att förvandla ett skåp i köket till mer praktiskt genom att tillföra hyllplan i den så den kan fungera som förvaring åt alla dessa socker, mjöl ris, kaffe och torrvaror samt hushålls maskiner istället för futtigt litet apotek och damsugare /hink ställ.

Alla kloka råd och tips ,tas gärna emot =)

/izzie

Det har varit ett par konstiga dagar… inga bra, tyvärr
Vi tjafsar, vi bli ledsna… jag bli arg så att jag få hjärtklappning , det kan knappast vara bra för nån av oss men det är svårt att vara älskvärd och tålmodig när man är tung som en valross, ha ONT överallt och ha dessutom halsbränna från HELVETET och så gå man hemma ensam hela dagarna grubblar och oroar sig för precis allting.

Fast just nu är jo allting så bra det bara kan med både mig och ungarna i alla fall, Julia har vuxit en hel del ,nu väger hon 1380kg och Milton ville inte bli vägt eller mätt ,denne gången , han satt på rumpan och ville inte visa magen ,så att bm kunde mätta omkretsen på den och det är jo så man uppskattar deras vikt, men vi tror nog att han har vuxit en del ,han med…
hunden verkar oxå mår bra, fats jag inte ha ork eller tålamod där heller ,så hon håller sig mest för sig själv eller så ligger vi i sängen och gossar..för gosa, det orkar jag ju alltid =) och så få hon bussa i buskarna och bland de torra löven när vi vandrar ute

Eskild… klagar på magen och på att han är stressad… det är jo en del projekt här hemma som aldrig verkar bli färdiga av diverse anledningar. Han mår inte heller bra, säger han…

Det har varit ett par konstiga dagar… vi missuppfattar allting som den andre visar och säger… till slut bli det tyst men …igår morse vaknade jag av att min dotter buffrade på sin pappas handflata, jag väcktes av hans mjuka skratt, han puttade nätt på magen ,där hon ligger och hon puttade tillbaks, så att han både kände och såg rörelserna… jag blev helt varm i hjärtat över deras lek … och jag VET  att trots allting vi gå genom just nu ,längtar han efter sina ungar minst lika mycket som jag och att han kommer bli världens bästa pappa….

Jag antar bara att vi har haft ett par tuffa dagar och sådana måste man väl ändå få lov att ha… livet skulle vara himla enformig annars…

Nu dansar hela magen ,båda knoddar är uppe och sprattlar…Jag få väl gå och försöka vara lite nyttig här, en del tvätt ska vikas och en och annan kastrull ska diskas.

Imorgon är det Eskilds födelsedag min stora, starka ,stabila man… månen har kastad silver strån i tinningarna  på honom och han har blivit så mycket mer mogen, självsäker och trygg under alla åren vi varit tillsammans. Imorgon ska vi med släktens hjälp fira hans sista födelsedag innan han bli pappa

/izzie

Visst har det varit kyligt under dagen…man ser folk har börjat ha vantar på sina frusna redan händer och om morgonen har det visst redan varit under 0 strecken…och det känns liite tidigt för kylan ännu, så här dags på året när knappt halva oktober har gått men det finns nog inget att göra än att dra på sig vinterjackan och vantar trots allt…

Jag har haft en riktigt ” lat lördag” …jag har legat alldeles sprit språng naken på sängen efter det varma badet och bara tittat på min gravida enorma imponerande mage. Det buktar ut på konstigaste sättet och ställen när ungarna flyttar sig där inne.

Vid ett tillfälle kände jag Miltons fot och kunde till då med räkna tårna på fossingen ,japp 5 st är där, så vid jag räknat rätt =)

Igår kväll, när Älsklingen sens länge tillbaks sossad på soffan överraskade min dotter mig genom att flytta på sig precis under min handflata så att jag kände både huvudet, ryggraden och rumpan på henne… det var smula läskigt men coolt som attan =)

Nyss, kom vi hem, jag och vovvan…hon fick bussa i buskarna och jag promenerade sakta och kände hur det doftade nötter ovanför huvudet på oss.
Mina ännu gymnastiksko bekläda fötter prasslade i alla dessa torra blad på marken.
Himmelen var rosa/lilla och det vita halv månen lös ovanför skolas tak, precis höger om nordstjärnan som numera alltid är först på plats… vinter himmelen är så otrolig vacker… i kylan kommer dess kontraster att knastra i frosten senare på året, medan det snöklädda taket gnistrar i silver.
Ångan stiger ur munnarna på oss och hemmet luktar nybakat och varm te.

Men inte riktigt ännu… för ännu hänger en del vinteräpplen envist på sina träd och idag glänste de i underbart röd färg i solen och ännu doftar det brunt gräs som det eldas med i trädgårdarna nu när storstädningen bland grenar pågår in till alla helgons natt.

Och ännu baks det pajer hemma på årets äpple, plommon och diverse annan frukt… och även om tekannan gjort sitt entré på vardagsrums bordet som traditionen säger här hemma att den ska när hösten knackar på de genom blöta fönsterna  så dröjer det ett liiitet tag innan vi i mörkret runt 5 slaget tänder stearinljusen för att höja mysfaktorn  och stämningen här hemma.

Ännu dröjer det ett litet tag innan Lennys farmors stickade filtar håller varme i våra fötter.

Så vi gick där… stilla och sakta förbereder sig världen för vilan, naturens gyllene cirkel sluts som den alltid under den bara himmelen har gjort, långt innan jag föddes, lång innan mänskligheten kom till …
och det kändes tryggt på något underligt sätt, att trots de stora förändringar som jag i mitt liv ännu en gång står inför…
finns det saker som alltid förbli de samma… för efter renget kommer jo solen… och efter hösten få vi vintern och sen återvänder de vilda gässen och innan vi ens märker blommar mina körberg träd igen fast då… då ,har jag fler som jag kan dela min glädje med, då är vi fler som plaskar i pölarna i de varma sommar regnet , fler som upptäcker världen …
de för allra första gång och jag som om det vore just det .

Och jag längtar nåt så otrolig mycket efter mina ungar, efter deras doft… deras mjuka hud… färgen i deras iris, de små fingrarna , tå, håret på hjässan, de runda mätta magarna…de första glädje tjuten… det här kommer bli den bästa hösten nånsin i mitt liv… den allra bästa julen… en av många… för snart bli 2 till 4 och en hel ny värld öppna sig inför våra ögon.

nu gäller det bara att ha smula tålamod….:) tills vi syns mina knoddar

/izzie

När Lenny friade för andra gången till mig i december
( ja vi var jo förlovade innan separationen med, en lång och krånglig och mindre trevlig historia men dock som sagt HISTORIA)
var det nog ändå så vi trodde att våra liv skulle se ut idag =)

Vi satte datum till den 31 juli och började genast planera vårat bröllop, han ville inte vänta och inte jag  heller.
Vi spenderade våren åt att planera antal gäster, göra lister, surfa efter både information och inspiration , vi skulle bli gifta i sommar och önska oss som bröllops present pengar som skulle bidra till våran resa till Polen där vi tänkte adoptera vårat första barn.

Men så ringde de jo från våran klinik och här sitter vi, överlyckliga över tvillingar som vårat hela tillvaron har kretsat runt  men…
vi vill fortfarande ha ett bröllop och vi vet exakt hur vi hade önskat oss att ha det och fast fingrarna är som prinskorvar och den vackra ringen har legat i skrinet i månader , lever drömmen vidare…

Att tänka på våra ungar i första hand… i all ära… men man få inte glömma sig själv, aldrig nånsin… det är lite som det där med regeln på ett plan vid akut läget… ge dig själv först syre innan du ta han dom ditt barn … det få man icke glömma i vardagen heller…

För det är jo faktiskt sant… lyckliga föräldrar har lyckliga barn… man orkar mer…tålamodet räcker längre och hur coolt hade det inte varit att ha en ringbärare och en blomflicka  på 2 år vagga med smula ostadiga steg mot altaret =)

sommaren 2011 ska ungarna döpas eller om det bli ett namnceremoni i parken, det få vi väl se men 20012 ska handla om OSS, bara oss =) och om att förnya våra löften till varandra…

men först …ska vi bli …..MAMMA och PAPPA =)

Här kommer lite bilder som jag suttit och lekt med… hela mitt liv ,har jag alltid velat   ha en Hollywood  alla 30`talet känsla över mitt bröllop och färger som körsbärsröd, plommonlilla och nougatbrunt /chokladbrunt tillsammans med vaniljbeige har fått min fantasi att hicka av glädjen i just de sammanhangen  =)

(alla bilder gå att klicka på för större format )

Berätta gärna för mig vilken klänning ni tycker bäst om
har ni tips på bra hemsidor som handlar om just planering av bröllop, så hojta till =)

/izzie

Ännu en måndag… en ny vecka… 30 för att vara exakt, nu är det knappt 6 v. tills vi ses, mina små kottar…
(ja mer eller mindre, något exakt vet man jo aldrig i det fallet)
Ni är livliga och busiga tills jag tappar andan och om kvällarna är jag tung som en dräktig val…men ännu få jag plats i samma byxor jag hade lång innan jag väntade er fast magen se mer ut som en badboll än annat =)
Ni sparkar på mammas arma urinblåsa, ni plockar pinne med hennes revben ,ni hickar, snurrar runt, ja Julia i alla fall…
Milton, han är inte lika sprattlig han men hans sparkar känns dess mera då han är så mycket större än lilla syrran.
Ni är super busiga, mesta dels av tiden och även om era rörelse känns härliga och lugnande bli jag inte sällan helt öm på insidan av mig själv…ooaaåå !!!!!!!!!! om ni bara visste hur vi längtar efter er, era små gulle ungar

Utanför fönstret …har vi gyllene höst, mammas favorit årstid… allting är så lugnt i blåsten och förbereder sig inför kylan som redan nu skräms om nätterna…
De vilda gässen har redan hunnit lämna oss och under ljuden av deras vingar viskade jag stilla ”Adjö, ha en lycklig resa ,så ses vi till våren, åter igen”

Inom kort börjar väl pågens att baka peppar kakor och doften av ingefära kommer sprida sig över våran del av stan.
Men ännu finns det stunder i solen… som igår, njöt ,jag och Ella av lunchen ute på gården och Ella fick vara fotomodell…

vi fick till ett bar riktigt fina bilder… kolla gärna i galleriet

http://blogg.2sma.se/galleri/index.php?x=browse

Visa dagar är extrem långa men jag har jo aldrig tråkig precis…och nu när jag ändå mår bättre, orkar jag vara social =)
vilket resulterar i enorma mängder små träffar med vänner, bekanta och familjemedlemmar… och det hade blivit enorma mängder kaffe och kakor i vanliga fall men illamåendet och halsbränna håller ett hård grep om oss ännu…

Pappa, han fyller år snart… han längtar så himla mycket efter er , nu är det inte bara mig han pussar ”hejdå” om morgnarna innan han går från hemmet =) han letar efter er under täcken och klappar på er med.
Han tror att ni kommer till världen strax efter hans födelsedag , efter den 23 då men jag hade nog föredragit att ni stannar i magen ett tag till, november ut ,helst.

Idag hade vi besök av Emma och lilla söta Moa, hon är snart 3 mån och en riktigt charmtroll =)
En riktigt härlig skratt hade hon med och såg allmänt nöjd ut med livet =)

Ja, snart ska jag och Ella gå på en promenad, innan solen försvinner ,helt för dagen
Sen bli det att försöka laga lite mat och se om det passar och behagar magen, så vi kan få i oss lite hemlagat.

Imorgon ska Pappa tatuera sin arm, det ska bli spännande att se resultatet och på torsdag är det dags för föräldrar träffen  igen =) om vi har tur bli det lika roligt denne gången med.

/izzie

Var ett tag sedan jag skrev här, till er och till ER.
För ca 1½-2 år sen så började jag skriva på en bok. Jag gjorde omslaget, jag skrev.

Det blev ca 130 pocket sidor, och sen fick jag för mig att jag skickade Backup till Dropbox med både omslag och dokumentet.
Datorn havererade, allt försvann. Jag fixade till allt, och skulle fortsätta skriva.
MEN, det enda som kommit med till Dropbox var omslaget, jag stör mig och retar mig något så fruktansvärt än idag.

Jag har inte haft orken att skriva om allt, det kan ändå inte bli lika bra som det jag redan skrivet då.
Men nu, nu när jag har 3-4 timmar för mig själv på morgonen så tror jag att jag ska ge mig på ett försök ändå.
Omslaget kan nu få se, det är gjort med kärlek och humor. Min humor.
Texten som jag skrev, var en berättelse om Oss, IVF, Öresunds kliniken, och allt vi stött på och upplevt. Fast ur min vinkel, på ett glatt sätt och på ett ledsamt sätt.

(klicka på bilden för större)

Sidorna som jag fick ihop, dom var bra. Dom var väldigt bra skrivna, till och med så att jag själv skrattade och fick tårar när jag läste det. Den var inte klar, för det är JUST NU som jag hade velat fylla i det sista. Det sista om Lyckan, om ER – Milton och Julia. Från början tills Slutet.
Nu kan jag börja skriva, inspirationen kom tillbaka.
Jag tror jag vet…..

Undra om man får diplom för att man går på föräldrarkurs !?

/Pappa

14.30 och vi satt fortfarande i väntrummet och bläddrade i tidningarna som ligger där, snart har vi gått genom allt där…
Vi såg de ”gravida” komma och gå, en efter en… runda ,stora magar rullade förbi..tunga, långa, korta, ljushyade och mörka, små kulor och enorma sådana… alla , en sak gemensamt…. alla hade liv inuti…

Eskilds mage kurrade, han skulle ha ätit lite mera än bara yoghurt där hemma, vi visste jo att det bli en lång eftermiddag här…men men

Strax innan 20 i 15, kom hon ut och kallade på oss, smula stressad ,ursäktade hon sin försening, men vi är vana…
de är alltid sena här…men ingen av oss sa något , vi bara log…

Det tog 3 kvart… hon kikade på alla kärl förbindelsen mellan mig och moderkakorna… på blodtrycket i navelsträngarna, vi fick lyssna på spöklika ljud från insidan och till slut konstaterad hon , att allting såg bra ut så långt hon kunde se.
Hon följde med oss ut till ett annat rum , där vi skulle göra ctg om en stund…även , den kurvan såg helt ok ut…
och jäklar va det sprattlades och sparkades på manickerna…ja om inget annat så har vi 2 väldigt livliga ungar

Överläkare gick ut lika fort som hon kom in… ”hur mår du ? ” jo hyfsad, log jag…
(100/50 i blodtryck i en duplex graviditet är nog ganska ovanligt, men jag är himla trött efter en dålig natt och dessutom har jag tendens att ligga lågt, genetiskt alltså)

Nej, sa hon… så långt jag kan se är allting genom normala intervaller, det bli jo gärna så med tvillingar att de så här dags i graviditeten har en del få sig men så länge är det ingen fara… du ska få komma tillbaks den 19 till oss igen… då kör vi om hela cirkusen med ultraljud, blodflödet och så ta vi det där efter… tack och hej då… typ

Ja så länge de mådde bra… är vi överlyckliga… och nu ska vi fira med en lyx middag, Eskild har fixad lammstek och klyftpotatis, hela huset, doftar vitlök och kryddor ,mumma
( en kall öl hade fan inte varit helt fel , eller ännu bättre, ett glas rumstempererat rött aaaåå =) nåå ja inte denne gången =)

Nu ska vi försöka slappna av… framför allt, få vi nog skriva ner en lista på saker och ting vi ännu måste skaffa och fixa, både till hemmet och skötväskorna, för det visade sig rätt fort att vi långt ifrån tänk på all, redo och pålästa som vi trots anser oss själva vara tokigt det kan bli …

Tack för era tankar och all omtanke… det uppskattas mer än ni nånsin kan tro…
kram på er alla där ute som tänker på oss.

/izzie

Ett par dagar utan hemtelefon och utan internet och det kändes som om att man blev straffad och förflyttad tillbaks i tiden till när grottmänniskorna upptäckte elden… gud va lång helgen kändes och Eskild led verkligen, tur var att vi hade en drös med filmer att se om kvällarna …riktigt läskiga och bra sådana,faktiskt …dessutom (inte för att Eskild kunde hålla sig vaken genom nån av de, för det=)

Veckan inledes med att vi åter ännu en gång fick träffa, den stora, starka farbror doktorn med det där mystiska namnet ,ingen av oss kan uttala eller minns namnet på… han prata med en lustigt brytning och gärna kör över både mina höfter och revben med den där kladdiga manicken men… han är duktigt och han verka veta vad han gör, så jag bitter ihop och försöker att inte åla bort mig från den hårda britsen…

Igår hade vi fått veta att Miltons njure hade vuxit en smula men att hela kisseriet ändå fungerade… han drack, han kissade, normal mängd fostervatten hos båda och inga tecken på hjärtsvikt….det var bra nyheter =)

Så som det såg ut , skulle vi tillbaks på rutin ul om 3 v och se hur läget är då…

Milton ligger i sättet , det har jag känt att han gjort under större delen av graviditeten och det är han som är tvilling 1, vänder han inte på sig innan det är dags att fixera sig bli det planerat snitt.
Julia ligger med huvudet neråt och sprattlar =)

Idag …mättes de och vikten uppskattades på både… man mäter diametern på huvudet, buken och längden på lårbenet…

Julia uppskattas att väga 1070kg och hennes store bror till 1480 kg… både i normala intervaller men hans buk betydligt större, vilket med förmodligen  berodde på  på cystorna på hans njuren, som verkar fylla hans buk…=(

Hur som helst skulle barnmorskan kontakta läkaren och sedan få vi besked om det ska hända något mera… igår såg det inte ut som om Milton upplevde något obehag men nu när vi har sett och vet att bukens omkrets är stor nog på grund av den sjuka cyst fyllda njuren kan läget har ändrats sig… men just nu …vet vi ingenting konkret…

Allt vi kan göra är spekulera i oro och det är också dumt…så vi få försöka att tänka på annat och hoppas på det bästa…
Frustrationen över att man inte få klara besked nånstans växer men vi förstår också att det är svårt få de att ge oss några, vi kan inget annat göra än att avvakta …

I bästa fall, få vi vänta 3 v. och hoppas på att vår lilla påg har det så bra han kan där inne…
Jag ställer in mig hellre på planerat snitt för att han ligger i sättet än på ett snitt för att han mår dåligt och  måste ut…som självklart vilken mamma som helst…

Och det är inte mycket av våra kottar ,vi fick se, verken igår eller idag…men de är där, de sprattlar och man ser att de har vuxit fast ibland ta jag mig på bar gärning att jag fokuserar så mycket på njuren som plågar min son…då jag på skärmen framför mig ser, de ganska stora cystorna, spöka… Jag försöker blinka bort de, försöker att hitta glädjen och lyckan men jag känner också hur enorm trött jag är…

Vi sitter, vi våran runda köksbord… båda har nyss ätit sin frukost…bådas kaffe, har svalnat …smula nedstämda…

”jag har nys fått en sån där känsla av att vi kommer ha ett sjukt barn ” säger Eskild med en mild röst

”ju ja…”

”ja det kvittar” säger han… det är jo ändå vårt barn eller hur ? ler han

Uppdatering …. kl.16.41

Vid 15 ringde min mobil… det var sjuksköterskan från KK som berättade att vi hade blivit inbokade till blodflödes kontroll kl 14 imorgon och att vi senare skulle få träffa en läkare. De hade reagerat på att flickan var liten  och ville vara på den säkra sidan, dessutom är det jo inte säkert att Miltons storlek berodde på cystorna eller om helt enkelt har obalans i flödet med näring och syre
mina stackars små kottar.

Det bli en lång natt för oss….

/izzie