2 små mirakel

Archive for september, 2010

Oftast… som de allra flesta människor på jorden… är jag missnöjd med minst 4 saker med min kropp… ja ni vet…för tjocka lår, för korta ben, för stora bröst ( dessutom, en större än den andra) få tunt hår, inte så värst snygg näsa osv…

För det  mesta, försöker jag ,precis som de flesta, ändra på det som ändras kan och acceptera det som inte gå att fixa

men … så händer det ….

Ibland, bli  jag bara såå imponerat av min kropp… saker det fixar, saker den kan och saker den stå ut med….

När man bär på 2 st är belastningen tung, leder, rygg, muskulaturen…precis allting påverkas av en graviditet… lungor pressas, magsäcken är minimalistiskt, hjärtat få jobba dubbelt upp och dessutom…tillkommer det saker man inte alls i början var så självklara.

Jag läcker, råmjölk… jag kan livnära mina ungar ! min kropp fixar det, mina bröst är enorma och varma och de kliar och de gör helvetes ont men känslan av ,att jag kan ge mina ungar mat, vilket är samma som liv… är helt fenomenal….!!!

Att man hade bröst för annat än vad man använd de hittills visste man jo men nu var det upp till bevis… och plötsligt så vet man…
jag är en mjölk ko… på riktigt och lyckan är enorm… jaaa jag vet…det är inte säkert att amningen funkar för det … men ändå… det är jo första steget på vägen… att käket finns där… tillgänglig , 24 h om dyngnet , lagom varmt, lagom mycket, inom täckhållet…

Nu ska vi bara lära oss, tekniken…och sen kan vi hoppas på att vi slipper sterilisera flaskor och nappar ,minst 6 månader

/izzie

Flädern byter färg, de små svarta kulorna ,glänser i sensommar solen… rönnbären glittrar rött, plommonen lockar bina och getingarna med sin sötma, äpplena har trillat ner under sina träd och gässen förbereder sin inför den långa resan söder.
Och här hemma, mognar tankar om att vi faktiskt när som helst nu, kan bli föräldrar.

September, har inled med pompa ,stolt sprider den sina skatter och dofter runt stans sista sommarsol skuggor.

Ni två, växer i mig, så att jag ibland tappar andan…och det knakar i min kropp som jobbar hård för att skapa plats till er.
Ni dansar där inne ,om kvällarna och tidiga morgnar ,för det mesta och era rörelse har nu blivit en del av min vardag…
Nu har även pappa känt er men det är ganska sällan ni vill vara med när hans hand ligger på min mage, ni jävlas lite

Det mesta här hemma, har lugnat ner sig, nu ska bara pappa vila och krya på sig och ett besök hos tandläkaren ,kommer han jo inte undan denne veckan heller… för hur skönt det än är att titta på himlen och dess stjärnor kl 4 på morgonen måste han jo få sova också… om han ska orka med allting.

Vi ska försöka njuta av de sista varma soliga dagarna, innan höst rusket slå till…och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni vill stanna där ni är ett bra tag, så ni inte plötsligt bestämmer er för att titta ut alldeles för tidigt…mina små ankungar…nog är vi redo för att träffa er men för alls bästa, bli det nog alldeles lagom, innan jul =)

I veckan, ska vi åka och storhandla mat och vi behöver båda lite nya kläder… ni gör jo så att magen växer och alla töjer och t-shorts bli alldeles för korta och jag önskar mig en mysig rymlig kofta som jag kan dra tajt åt magen om de kyliga kvällarna när vi gå sista rundan med Ella.

Det är utan tvekan ,höst ,där ute…. lite sakta ,ta vi fram te muggarna ,kannan och alla dessa te sorter … det har nästan blivit en religiöst rutin till ,paj om kvällarna…mjölk, honung  och vaniljkräm =)

Vi älskar höst, här hemma…. det sista hösten… innan, ni kommer …innan vi få träffa er… en gyllene höst … fylld med stjärnspaning   tidiga morgon , plommon paj doft upp till taket, sena morgnar, mage mot mage, kärleksfull fnitter , djupa tankar om föräldraskap och fantasibilder om vem det är vi ska få träffa och dela våra liv med snart.

/izzie

Just nu är kl 4.55. Vaknade 3.30 av en fruktansvärd tandvärk. Gick upp sköljde munnen, och gick och la mig igen.
Lyssnade på hunden när hon drömde, och på Iza när hon snarkade, och låg ihop kurrad som en liten bebis.
Jag låg så fram till kl 4.40, sen gick jag upp.

Hittade Alvedon Tuggtablett i skåpet, det var vad vi hade hemma. Tog en sådan och satte på kaffe, nu har smärtan lagt sig lite.
Jag ställde mig vid balkongen med kaffet, tände min cigg, det är KALLT ! Men himlen var bar, och stjärnorna dom blinkade och lös starkt. Såg lilla karlavagnen, orionsbälte och massa andra som jag inte vet vad dom heter, det var skönt.
Man känner verkligen att höst/Vinter är på ingång, ca 7+ är det.

Jag har fått diagnosen nu, Menieres sjukdom. Dom verkar inte veta riktigt vad det beror på, mer än att det påverkar hörseln och balans/yrsel. Inom 5 år har jag det på andra örat också. Kronisk sjukdom. Enda lösningen är att dom kan lindra det lite.
Så när jag kom till Dr.Brattmo i Torsdags, så sa hon att hon trodde att det var det, och att dom skulle sätta in plaströr i örat på mig
som skall fungera som en slags dränering till Trycket.
Visst jag mår lite bättre, men kommer ändå lite såna yrselattacker ibland, och det känns som att någon petar mig i örat hårt.
Om inte detta skulle hjälpa så finns det lite andra diverse saker, bl.a medicin. Och slutligen att dom ”dödar” balans/Hörselnerven.

Nåja, nu vet vi vad det är och jag hoppas att jag inte får såna attacker som jag fått 3 ggr innan, senaste gången i Juni.

Allt med Försäkringskassan har löst sig, vi är på spåret igen. NU går tiden fort tills ni är här.
Och det ser vi framemot, både jag och Mamma. Nu blir det lite mer kaffe,

/Lenny ( Pappa-san )

Det var en långt natt… men så har de senaste 2-3 dagarna varit extremt påfrestande , på alla möjliga sätt…

Så när nojan övergick till oro och smärtan blev vassare, ringde vi förlossningen…
efter ett kort samtal, hade vi bokad tid knappt 1 h senare på prenatalavdelningen.

På många sätt är vi väldig rädda för att barnen ska komma alldeles förtidigt som vi vet inte är helt ovanligt med duplexgraviditeter.

Hjärtljuden kollades på knoddisarna… de fick böka lite runt naveln på mig, för att hitta de men strax efter hörde vi Julias starka stabila hjärtljud på runt 146. Värre var det att hitta Milton, han låg på andra sidan nog fortfarande med rumpan neråt och när bm väl hittade honom sparkade han mot mätningsdosan … vår lilla buse =) men även han helt opåverkad av smärtan jag kände.

Sen fick jag ligga ner en stund medan vi kontrollerade om det fanns någon aktivitet i livmodern, men tack och lov, var där inget och en stund efter kom den höggravida danska läkaren…
vi små pratade en stund, sen tog hon lite prover på livmodertappen, de skulle skickas på odling ,den var omogen och sluten så som det ska i v.24… hon rekommenderade snällt att jag skulle ta bort den lilla ringen som dinglar där, på det där intima stället, där jag behåll den enda pirciningen jag har idag bla. på grund av infektionsrisken.

Hon skämtsam kommenterade Lennys rökning och skrattade när jag sa att han lovade sluta innan barnen kommer
” ja då hoppas han att han har nån vecka kvar då =)” fnittrade hon och vi alla skrattade.

Hon märkte att jag var trött och stressad… vi berättade kort om alla dessa problem vi haft med FSK och min sjukpenning…

Sedan smög hon ut och sa att hon kommer tillbaks om en stund… hon återvände kort där på med ett sjukintyg ,för resten av min graviditet och sa att om de har några problem så för de kontakta henne.

Sen önskade hon oss lycka till, sa att vi ska gå hem nu och försöka slappna av och vila.
Jag hann i farten klappa nätt på hennes mage…
den var lagom stor för v.32 och jag misstänkte att hon snart skulle vara hemma med den hon med.

Vi hann med en snabb fika hemma hos mamma… kopierade alla papper och på vägen hem skickade vi de till FSK…
imorgon misstänker vi att vi få ännu ett beslut från de… och denne gången hoppas jag verkligen på att allting löser sig.

Det är också imorgon vi ska till Lennys läkare och få hans diagnos och rådgivning där efter…smula nervöst ,faktiskt

Sen är det meningen att jag ska träffa J och hälsa på hennes kusin, som jag nu haft flitigt kontakt med genom FB…
hennes tvillingar är 8 mån gamla. 2helt underbara små tjejer….

Vi få väl se hur allting blir, imorgon… ännu en ny dag… i en ny månad… och vi hoppas verkligen på lite medvind…

/izzie