2 små mirakel

Archive for september, 2010

Det börja märkas att mitt humör svänger , precis som den gjort i början av graviditeten… och att behålla maten har det blivit svårare med också… Kroppen är tung och nätterna känns oändlig långa… och  jag är otrolig tacksam för att jag trots allt har en ”LITEN” mage och inte gått upp massa onödiga kg.

För att… det är jobbigt tillräckligt så som det är…

Nu i v.28…

Den här veckan väger bebisen drygt ett kilo och är ca 38 cm ( ja tvillingar är jo smula mindre c.a 30 cm styck om man säger så =)
lång från topp till tå. Ungefär vid den här tiden kan bebisen öppna ögonen och vrida på huvudet och en stark ljudkälla lyser på utsidan. Den blinkar med ögonen och har ögonfransar

Underhudsfettet bildas och skelettet utvecklas, även om det fortfarande är mjukt och böjligt. Benstommen hårdnar inte ordentligt förrän efter födelsen.

Nu ligger slutspurten framför dig. Den tredje och sista trimestern börjar kring vecka 29 och pågår till vecka 40 (och ibland längre). De flesta kvinnor ökar i vikt med ungefär 5 kg denna period.

Det kan kännas som om du varit gravid i evigheter nu och samtidigt kan man känna oro över förlossningen Gör en lista över saker du behöver förbereda och sysselsätt dig med den, om du behöver distraktion! Du kan börja titta på namn på bebisen och tänka på livet efter förlossningen.

_________________________________

tja, det mesta är jo fixad…namnet vet vi och BB väskan ska packas i veckan
Nu har jag börjat läsa om amningen och skaffat en bröst pump ,har min flitiga mamma gjort till oss.

Alla de där tusentals pluttiga små plagg är tvättade och stryka och ligget i raka längder i lådorna i skötbordet.
Spjälsängen och vagnen är redo för äventyr…

Och nu är jag tacksam att vi inte väntade allt för länge med att fixa det som måste för nu känner jag hur lite ork jag har om dagarna och så ett stort tack till Jonas, våran genom snälla granne som tog idag med sig Ella på långt promenad när han ändå skulle ut till parken med sin egen vovve… det kändes grymt konstigt att vara hemma helt ensam under 1 h och jag hade både varit smula ängslig och hunnit sakna henne =) tramsig man är…men hon är jo min lilla tulla (50 kg rottis som hon är=)

/izzie

Så många nätter och dagar har jag suktat och längtat, så många löften har jag viskat i mörkret, skrämd för att jag alltid kommer förbi tom och torr som ett gammalt träd, som aldrig mera kommer få uppleva vårens viskningar bland den lurviga färska grönskan som senare på sommaren skulle ge skydd åt boet ,där nytt pippi kvitter sjöng i soluppgångarna.

Så många, små sår, lik de pappers vassa kanters små blödde i mitt själ…så trött och hopplös jag var fast nattens bön borde fyllt mig med lovsång i silver glitter… inga tröstande ord fann fäste i den glatta kalla ytan…små skrik i gryningen väckte mig ur slummens förnekelse och dagarna blev till år…

Om nån hade berättad för  mig då … att jag väntar just på er 2, hade jag inte trott på det ändå…men nu ,vet jag att det dröjde så länge eftersom ni letade efter varan och när ni funnit er själva skulle ni finna mig…

(vill ni läsa dikten, få ni nog dubbel klicka på fotot)

ur längtan efter er kom det till världen många vackra ord och ännu idag bli jag rör av de….
både fotot och dikten ,kommer från 2005…

fast idag, kan jag lägga handen på magen och känna hur ni lever där inne…
tills vi ses … mina ungar

/mamma

Extremt många barn föddes nyligen runt omkring mig, kanske inte i den allra närmaste vänkretsen men tillräckligt nära så att man med jämna mellanrum få lov att både sniffa och klämma på de bara ett par veckor gamla individerna.

För 2 dagar sedan fick vi besök av Yasmine, en arbetskollega till mig…hennes son föddes 3 v. för tidigt under drastiska omständigheter då deras moderkaka lösnade och blödningen hotade både mors och sons liv.
Idag, 5 v efteråt mår de både bra och och pojken växer som han ska.

Att vara så nära ett litet knytet, fick mina moderkänslor att svämma över och på första gången på väldig länge upplevde jag spädbarns magiska stund då man smälter liksom samman i deras behagliga lugn.
Emre påminde mig om vilket totalt känsla av lycka och harmoni man befinner sig plötslig i när ett barn sover på ens axel
(nå, nu låg han jo på min gravida mage ,för det var väl bekvämast där och så passade ungarna på att sparka på varandra ett tag innan vi alla kom till ro: )

Vi satt i våran enorma, sköna soffa, under en Kawassaki grön filt och jag kände hans rytmiska andetag mot min hud.
Ella sov bredvid soffan, så nära hon bara kunde, så att min hand nuddade hennes rygg och tiden stod stilla, kändes det som.

Det var absolut inget konstigt med att honom och alla dessa rörelse som man fick anpassa efter hans lilla kropp, något som på väldigt länge var inget självklarhet hos mig i närheten av små barn.

Och lilla Emres (hans namn betyder tydligen ”älskad” på föräldrarnas hemspråk, vilket är turkiska) närhet fick mig för första gång längta tills det gjorde ont efter våra egna ungar.
Det var ett bra tag sedan jag längtat så här mycket efter någon, visst saknar jag Eskild om dagarna men detta är en längta som på sitt bitter/söta sätt är inte lik något annat.

Ännu vill vill inte att de ska komma, vilket kan jo ske i stort sätt när som helst nu , det bästa för oss alla är om de stannar hos mig i magen i alla fall i 4 v till men längtan efter de växer sig så mycket större för varje dag som gå… nå ja =) jag få nöja mig med att plåga sambon =) och att ha Ella i våran säng, vilket jag egentligen inte få lov att ha

För det är ganska mysigt att ligga nära Ella och känna hennes kroppshydda röra sig lugnt i sömnen och hennes djupa andetag gav mig tröst så länge jag bara kan minnas… och tills vi andra runt oss i våran säng, få det duga så som det är…fast vi egentligen ,inte få lov att vara där uppe, under täcken, båda 2

en väldig trött, älskad och bortskämd vovva…

/izzie

Sensommar i buskarna… gråsparven bråkar i gräset och taken badar i solskenet… det är en sån där alldeles vanlig onsdag i september, precis innan den ta slut…

Pappa har bäddad vagnen till er, han stoppade era vinteroveraller där i ,inne i liggdelarna… det är nog hans sätt att förbereda sig inför sin pappa roll…  det ser lustigt ut med en tom vagn med overallen stickade ut…allt som fattas …är jo …ni

Bobo`s ride är en mörk brun Baby Travel … mamma ville ha en röd en till er men det blev en brun och den är hon nöjd med också.

Vi hade en hektiskt dag igår… pappa sågade ut hyllan till eran klädskåp och jag tillbringade 6 h med att sortera och vika allting,
nu ska vi bara tvätta och stryka det som vi  närmaste framtiden kommer ha nytta av.

Bara den i den röda tvättkorgen är storlek 45/50… resten av soffan är fylld med kläder som nog räcker minst 2 år framöver till er…=)
Ja nog slipper våra ungar gå utan kläder och frysa =) dessutom är en hel del av de lite annorlunda och kommer från alla möjliga hörn i världen, så ni slipper se ut som ”alla andra” =)

Sen lagade jag en dröm till middag =) kotletter i svamp sås, ett rik höstlig mustig ,krämig sås… hel underbart !
och det avslutades lite senare på kvällen med te ur våran favorit kanna och bubblande, doftande plommon paj…med vispgrädde
i sällskap av en kär vän vi hade på besök (tack för en trevli kväll, Fredrik =)

Det var oxå igår som eran mormor och morfar överraskade oss med en present till er …
Ni fick var sin baby sitter i spräckliga färglada mönster…=) tack snälla rara mamma och Bogdan =)
så nu är det bara sköt väska och eventuellt ett bärsele som vi saknar… sen har vi ALLT…

(smula psykedeliska men nog jäkligt bekväma=)

Himlen täcktes av vinterstjärnor och en nästan full Luna när vi lunkade i det fuktiga gräset på Ellas sista för dagen promenad,
vi var trötta och fnittrande men nöjda med dagens insatser.

Jag drog åt mitt gamla vinterjacka runt mig… den hade legat på vinden i 2 år men nu kom väl till pass då den från förra vintern är alldeles för pittig för den stolta magen. Kvällarna är riktigt råa redan…. och fast solen skiner idag…
känns ändå höstens andetag, speciellt i skuggorna.

Jag känner ännu idag, hur gårdagens alla intryck sög musten ur mig… det är nästan pinsamt hur lite man orkar numera…
men det är inte lönt att streta emot naturens gång…

När Pappa kommer hem få magen stå modell… vi har ännu inte hunnit ta veckans magbild…

Ella sover på mattan i v-rummet, mitt i där den stora solfläcken spridit sin varme…och jag känner hur min trötta tunga kropp dras mer och mer i samma riktning där våran säng står… kanske dags att ta en tupplur, trots allt

/izzie

”Ska du bli vän med en elefantskötare ,är det bäst att du försäkrar dig först om du verkligen har plats till en elefant med”

Jag VET att jag är en sådan, som har en osynlig men tydlig existerande elefant allt bakom häcken på mig… men det menar jag att jag tillhör de där passionerade människor, som verkligen längtar efter djupare mening med livet än vad de flesta lyckliga människor nöjer sig med… ofta orealistisk romantiskt bild av människor, letar efter kärlek på de mest underliga ställen medan alla andra se på mig och kilar sig i huvudet och förbereder sig på att jag kommer behöva deras stöd inom kort då jag ännu en gång trillat och skrapad knäna in på självaste benpipan

( ja så var det i alla fall innan, nu hittar jag på annat dumt att sysselsätta mig med)

Men mina närmaste måste ha starka magar och vara tåliga för magsår, då jag nästan alltid har något på gång, nåt STORT, unikt, speciellt ,magiskt…extraordinärt

Elefant människor, dras till varandra… men de är hopplösa i varandras sällskap, ingen av de skulle överleva i verkligheten då de ofta tror att de kan leva på drömmar och kärleks ånga…därför är det ofta mer än nog med en sådan i ett sällskap…
ja , elefanter ta jo sin plats…” ofta till synes hårdhudade men rädda för Mös” och med det menar jag då sina egna demoner som de lustigt nog i moment 22 livnär sig på och aldrig nånsin skulle överleva utan…de är som jordnötter för en elefant människa…

Med åren skulle man väl tro att de lärt sig ett och annat ,då de faktiskt inte är helt ointelligenta men så är dock inte verkligheten…
de ser ofta det de andra inte ser, hör ofta inspirationens röster ( schizofreni är otrolig utbred bland dessa individer och ser skuggor växa när vi andra bara se solen försvinna bakom horisonten… de är underbara lekkamrater … fantasifulla , lekfulla och oansvariga nog för att hitta på hyfs långt inne i ålderdomen  men de är ofta också missförstådda och inlåsta om inte i sina egna mentala kistor så på avdelningar med mjuka madrasserade vägar =)

den ni…. det är elefant människor…
och sens vi blev gravida, har jag försökt mata min elefant med sallad och gurka, gissa fan vad han tycker om det ?

Ne, faktum är att jag saknar mina vänner… de där tålmodiga människor som stå ut med mig…de som vet, att jag sällan menar illa men ibland kräks  monsun paddor.

Den fysiska biten av att vara på smällen, har krävt sin rätt… och man är isolerad då man sällan orkar annat än gnälla… och
ni få ursäkta mig och förlåta mig men lova mig samtligt att ni kommer ändå ihåg VEM jag är och hur det under normala omständigheter är att ha mig till vän

Här kommer lite optiska bilder på lite folk jag verkligen saknar
(skulle du inte komma med på bild, betyder det icke att du inte är saknad,
snarare dock att jag som gravid saknar förmågan att minnas och organisera)

/izzie

Så jäkla grymt Linda… you go girl !!!

http://videos.apnicommunity.com/Video,Item,3477980463.html

grym text, sjukt bra röst och en riktigt cool tjej….Linda Eriksson….

I vanliga fall följer vi inte Idol här hemma… men nu ska vi (jag och Bobos i alla fall, hoppas Eskild hänger med)

Hon är en klar vinnare… henne hejar vi på ! alla 4 ,inklusive hunden (5 om om pappa är med i pakten=)

En liiiten uppdatering… igår presenterades Jay Smith på Idols audition … sjukt !!!
Få man fan inte rysningar i hela kroppen av den rösten då är man fan tondöv !!!

Nu kommer jag sitta fast klistrad vid tv, kl 20 varje vardag, måste jo se hur det kommer gå för mina 2 favoriter =)

http://www.tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1767444

/izzie

Ja, på en och samma vecka fick jag min diagnos Menieres, Tandläkarbesök, och akut magoperation.
De ni… Det tar musten ur en.

Fick en ”ficka” i min tunntarm som började läcka ut magsyra i hela buken. Så det blev akut operation, och nu är jag snart på gång igen!
Det kallas för Meckels Divertikel.
Smärtsamt innan, och väldigt öm efter åt.

Testa att nysa och bara säga ”Aaa-oooo” Med munnen utan det där vanliga ljudet som brukar komma när man nyser… Ungefär så mycket vågar jag nysa

September månad har varit en lugn månad för er och Mamma, vilket är SKÖNT !
Nu den 1/10 ska mamma göra sockerbelastning, och vi vet ju redan att en av er har ”Sweet-tooth” och sparkar så fort Mamma äter eller dricker söt.
Sen löper det på, 4/10 ska vi på UL och kolla till din njure Milton. 5/10 Tillväxt UL ( och på morgonen där precis innan ska jag iväg på hörseltest och träffa min läkare för vidare behandlingar) och rätt vad det är så kommer ni kanske utan förvarning.

Felicia fyllde 4 år den 12/9 och vi kunde inte komma då jag låg dålig, så att igår ordnade vi ett litet kalas till henne här hemma med Räk/Lax baguetter, bakelser och grodor !

Den rosa asken låg hennes presenter i, Det var Iza som fixade med dukningen. Och det blev fint och bra!
Men när det var dags att äta, så åkte buskarna bort från under tallrikarna

Idag tar vi det lugnt, och fixar här hemma. Går kanske en runda till Mormor och hälsar på,
Höstvädret är här och det finns inget bättre i mina ögon. Jo, det kanske det finns…. Ni !

/Lenny ( Pappa )

Pappa är hemma… öm och ganska klen men …hemma…=)

Magen växer…så det inte är sant… idag gick vi in i v.26…10 v kvar till förlossningen om inget annat oväntad inträffar ,
vilken vi hoppas att det INTE gör…

Idag ,köpte vi vagn … en brun baby travel… halva dagen gick åt att tvätta och fixa den men till slut blev det bra
Jag drömmer om ett par tjocka härliga filtar i mjuka pasteller …

och er 2 sussande där inne medan vi gå genom stan..
.och juleljusen glimtar i snön

Mormor köpte amnings kudde till oss och hon kom med drös kläder till er, bland annat ur söta vinter overaller(bilder finns i galleriet)

Idag blev Flisan 4 år… EN STOR KICKA… vi missade kalaset, då pappa är fortfarande för dålig men på tisdag kommer de över och då
ska vi fixa en riktigt prinsessa kalas till henne här hemma.

Jag tänkte vi kunde duka alla Alice i underlandet, med blommor och glitter och vi ska fixa magnifika bakelse , saft och te, glas med maräng, frukt, godis, kakor … ja en riktigt socker rus kalas … i rosa skymmer …

Så här minns vi dig…bara några veckor gammal… vårat lilla hjärtebarn

/izzie

v.25 och det är party i magen på mig…jämt… är det inte min urinblåsa som används som fotboll så är det mina revben som används som plocka pinnen eller något… ni hickar, simmar, sparkar och gud vet vad… och era rörelse få mig att le och klappa magen …
det känns så naturligt att ha er där…

men…

sens pappa åkte in på sjukhuset ( jaaaa, han få själv dock beskriva sina upplevelse där, när han kommer ut)
har jag känt mig extremt ensam… och jag vet att både Ella och ni saknar honom med… för min del känner jag att jag stark beundrar varje kvinna som nånsin bestämd sig att behålla ett barn utan partner och gå genom sin graviditet på egen hand för att inte prata om hur det är att uppfostra ett barn på egen hand…

Jag saknar pappa, så in i helvete… jag saknar våra morgon mys innan kaffet, när vi ligger i sängen och han kelar er och kivas mer er
Jag saknar våra samtal , att bara bytta tankar med varandra om alla små och stora saker man kommer på under dagarna.
Det är jo så otroligt mycket som rör sig i ens huvud när man förbereder sig på föräldraskap och utan eran pappa känner jag mig handikappad mental och ledsen ,mesta dels av tiden.

Han få mig att le, så många gånger om dagen och nu när han för tillfället saknas här  ,känner man verkligen hur underbart dagarna är i hans sällskap.Alla små knäppa saker han säger och gör…allting… hans doft som dröjer sig i rummet när han lämnat det eller på kudden om morgnarna… hur han tar i oss, kramas, lyfter oss, kivas, kittlas ,pruttar på er, jaaa ALLTING

Jag hoppas av mitt hela hjärta att han snart är hemma hos oss… han har det riktigt jobbigt på sjukhuset om kvällarna ” ja jag vill bara hem, slappna av och vara med dig Ella och de 2 talibanerna ” skrev han nyss men ännu har han högt feber och behöver antibiotika intravenöst och inte förrän infektionen är under kontroll släpps han hem…

Krya på dig älskling … och kom hem fort … vi älskar dig …såååå otroligt mycket , alla 5

/izzie

Sens i Fredags natt har jag haft en fruktansvärd tandvärk!, tack och lov för akuttider men problemet är att det är DYRT och enbart för att få lagat provisoriskt. Mina tänder ser fina ut utanpå, men har ett par st som har börjat gå i sönder från insidan.
Detta ska jag fixa så fort jag kan, men det tar emot väldigt mycket för jag lider av tandläkarrädsla.
Och en väldigt kraftig sådan också,

Jag kom till akuttiden igår, och dom fixade och hade sig.
Den där gojan dom lägger i, smakar ju pepparkaka ! Då kom jag tänka på julen, och denna julen kommer bli bättre än alla andra jular
som vi/jag haft. För det menas med att då är ni här ! Ja just NI 2, Julia och Milton eller Kurt och Majken ( nä jag skämtar bara )

Igår var vi och ”stor” handlade på Willy’s, och det var ett tag sedan vi gjorde det.
Vi kom hem packade upp, och sen så laga jag mat. Det blev snabbt och enkelt WOK !, med nudlar. Otroligt nog så var det über gott!

Idag vet jag inte riktigt vad som sker här hemma, kanske tar vi en promenad för vädret ser helt OK ut.

Vi får se vad som sker ! Men idag mår jag hyfsat bra, ingen värk, och känner knappt av min yrsel !
Hoppas att det håller i sig.

(bilden lånad från google… )

/Lenny (Pappa)