Milton`s cheese kidney…
45 min försenad var han… och jag hade svårt att ligga på britsen, så till slut, satte jag mig upp och drog ner tröjan…
vi var båda rejält trötta redan då… det varit en extrem dag ,fylld med jobbiga telefon samtal, pappers arbete, mailandet och diverse administrativa sysslor så att vi snart kan börja leva ett normalt liv igen…
Han tog min hand, skakade den medan han nästan bröt fingrarna av mig och började prata med sitt lite lustiga ”ryska” dialekt och allt jag tänkte var ”detta kommer INTE att vara smärtfrit” om jag bara visste hur rätt jag hade…
Efter ett tag fick vi se våra knoddar sprattla…Milton närmast livmodertappen, alltså tvilling nr 1 i sättet och Julia bredvid med huvudet nere.
Hon fullt frisk och han inte så mycket =( hans njure var fylld med de växande cystorna… men han hade gott om fostervatten ,vilket indikerade på att han både drack och kissade som han skulle, så exakt hur mycket han påverkades av sin sjuka njure var det svårt att säga, konstaterade läkaren. ”ja, vi kan jo förlossa redan i v.24 om det skulle behövas” sa han men så illa är det väl inte, ännu i alla fall
( vi är jo precis i v.24)
Vecka 28 ska vi på kontroll ännu en gång och då få vi veta om det bli planerad kejsar snitt runt veckan 30 och om hans hälsotillstånd skulle kräva det , i så fall ,kommer stackaren att opereras direkt efter födseln.
Han har en cheese kidney… det vill säga njuren full med håll…min lilla påg
Så, vi gick därifrån… trötta… så trötta på alla motgångar….och ännu skulle fler otrevliga överraskningar vänta oss på vägen hem.
Vi låg i soffan, himmelen utanför hotades av svarta tjocka moln och jag kände hur jag inte längre kunde hålla emot gråten.
Jag grät tills jag inte kunde andas….nånstans måste det jo komma ut… Eskild satt mitt emot mig och sa inte så mycket, han lätt mig gråta ett tag , sen drog han upp mig ur soffan och drog mig till sig…
”det löser sig gumman, du ska få se”
/izzie
Share
Ja. vi får ju hoppas att allt löser sig till slut skall ni se. Håller både fingrarna och tårna. Kram på er Farmor
De där njurarna är ganska onödiga organ..Åtminstone kan man leva väldigt bra med bara en, så jag tror nog att allt löser sig till det bästa bara grynen kommer ut. Och i vecka 30 är de ju redan stora och starka!
Både min mamma och min x-svärmor har levt så gott som hela sina liv med bara en njure, och nu skall min pappa opereras..för han har också cystor…plus en elakartad tumör
Det fick jag veta igår, efter vårt ultra..så jag låg också på soffan och grät i princip hela kvällen (Gissa om man är fräsch nu på jobbet?!..NOT)
Kämpa på och håll upp humöret!
PS. Angående könet på babysarna..så kanske du får veta..senare
vi håller andan till dess farmor…