Sök

Archive for juli, 2010

PostHeaderIcon shoppa loss på Ikea…

I morgon, bli det grillfest hos Emelina och Nicklas ,ute på landet , i deras härliga hus…
jag ska grilla ,polsk, kryddig korv, det gillar vi ! tummen upp =) och en alkoholfri öl , ska jag ha !!!
Det blir en relativt lugnt fest ,då både jag och E är jo på smällen =)

Tyvärr, måste Eskild jobba, så vi få klara oss själva…
men vi överlever nog även om det hade varit vansinnigt kul om han kunde följa med …

På söndag ,ska vi till Ikea och köpa 4 saker till bobos… och en del glödlampor… potatis skalare, äggdelare och nog en ny orchide

Hemmets skötbord/ byrå


skötbords bädd


en väg lampa (enkel, billig och charmig =)

Share

PostHeaderIcon hon, han, de och vi…

Det var en lååång natt , för oss båda…om det var oro, förväntansfulla som vi var inför dagen, vet jag inte, men ingen av oss, sov särskild mycket i natt…

Lenny gick upp först, satte på kaffet och 30 min senare ,stack han in huvudet i sovrummet och hojtade mjukt till att kl var nu 8…

Segt men relativt pigg, trots allt, steg jag upp , borstade gaddarna, drack kaffet ,
fixade sminket och kläderna och vi lunkade iväg till KK.

I tid, vilket är väldigt ovanligt på ultraljudsavdelningen , kom BM och kallade in oss… samma syrliga Barnmorskan ,vi har redan 2ggr innan träffat, jag var INTE glad… delvist på att jag hoppades på att vi skulle få veta könen och delvist för att hon allting varit otrolig hårdhänt under undersökningarna… jag svalde tyst och tittade på Eskild

Sen var det ju ,som det brukar… hon dämpade belysningen , Lenny satt på en stol bredvid britsen … den otrolig kalla geggan och på skärmen framför oss uppenbarade sig våra bobos… vilken härlig syn, det var … Eva ( som BM heter) berättade vad vi såg och var hon skulle göra… alla vitala organ skulle undersökas, huvudomfånget , magen och lårbenet skulle mättas …

Och när hon började… viskade jag tyst ” och om du ser, vad det är för kön på de, så vill vi gärna veta, det med”

-självklart , ska ni få veta ,log hon…
och efter en kort stund… sa hon… ja ,det är ingen tvekan om det här i alla fall… det var en pojk här till vänster, och hon visade oss beviset på det… Jag tittade på Lenny, han på mig och vi log… det tog c.a 30 min  för henne att gå genom , vår son…

Sen bytte hon sida… och gled över med joysticken till min höft , där den andra bussen låg och sprattlade …

- och här ligger , en liten tjej… tror jag ,sa hon.. vi få kolla närmare… se om ni har sådan tur, att ni få ett av varje…
JAPP,utan tvekan, en kicka…

- FAN, VA HÄFTIGT… gled det ur min mun, helt spontant… lyckan vibrerade i rummet…
Hon mätte, hon antecknade… berättade vad hon såg … försvann i sina papper ett litet tag och sa sedan…

- ja jag , tänkte visa er något här… det är inget farligt så där och ni ska få träffa läkaren så fort vi bara kan få en tid…
Hon plockade upp ultraljud staven och gled från naveln  till där vår påg ligger…

-se ni njuren ? tyvärr så är det full med cystor

…, den andra högra, är helt frisk… men det vänstra se inte lika rolig ut…

Vi stirrade  på vår pojks vitala organ  och vi såg exakt det hon ville att vi skulle se… njuren var fylld av cirkulära tomrum, vilket indikerar vätska…5-6 ganska stora sådana…

Nu vet vi att man kan gott leva med bara en njure, man kan ju donera en… många lever med bara en fungerade utan att de ens vet om det och vi vet att det är inget livshotade tillstånd men magen knöt sig jo ändå på mig… och oron steg i min själ.

Väl hemma, efter att vi pratat med mammorna, som naturligtvis var både nyfikna och oroliga …och båda två var helt saliga av lyckan  över att de skulle få både flicka och pojke till barnbarn…

Knappt 1 h efter att vi kommit hem ringde Eva och berättade att vi redan nu fått en tid kl 15 på måndagen den 2/8 och att vi skulle få träffa en speciallist och gå genom resultaten av vad vi idag upptäckte och vad det innebär…det var skönt att det gick så fort samtidigt som man genast blev ännu mer orolig eftersom det faktiskt gick så snabbt …ja i alla fall, få vi veta vad vi ska ställa oss in på här…

Att vänta tvillingar är en omtumlande upplevelse…fantastiskt och oroande på samma gång… Idag när Bobos plötsligt fick mer identitet då vi nu vet könen blev det hela så mycket mindre surrealistiskt så mycket verkligare , så mycket häftigare och mer skärmande …

Milton och Julia…Ella och vi … en familj ta sin form…sakta med säkert… och vi är saliga av lyckan =)

Share

PostHeaderIcon ja, och jag känner höstens doft i vinden

Juli….ännu håller hettan ett hård grep om gräsmattorna men jag vet , jag känner det i varenda ben i kroppen att hösten ruvar uppe på kastanjeträden…precis framför mitt fönster… alla frukter, mognar… så även inom mig… sommarens konturer förgyllas i guld diss… Juli morgon dimmor… vibrerar över gatornas betong… solstekta tak.

Och de mjuka minnen, utan vassa kanter, som om bildens kontrast gick förlorad vid kopieringen…om och om, miljontals gånger…
Jag lyfter blicken, hör hur fåglarna skyndar sig till vatten hålor i parker, söker skydd i skuggan men jag hittar inga gömställen från den lilla ekande rösten i mitt bröst… rösten som ännu inte gå att stilla genom de urgammal barnvisorna…

Månen bleka sken, smög sig in i mitt vardags rum… jag log till den en kort stund… det bleka omslöt mig kropp… ännu sjunger det och vibrera som gitarr strängen en kort stund efter att fingrarna berörde de för allra sista stunden… men musiken sakta tynar bort under huden på mig… ännu sipprar det, bitter/söta… lik sirap du hade till brödet… men jag är inte länge, JAG…jag är nu, VI

tills döden skiljer oss åt…kanske inte heller är det rätta, för det räcker icke… det sträcker sig så mycket längre än det… bortom alla förnuftets gränser… där jag en gång i tiden gick vilse i dina nätt…

naken och sårbar… vände du mig ryggen… men denne gången har jag med mig Felix styrka i vingarna… Tors hammare och Medeusas dödliga blick…denne gången …är det inte bara mig, det handlar om… utan om allting som jag håller kärt och vaktar med livet….

Juli nalkas åt sitt slut….hur vacker den må vara, finns det ingen sorg i mig när jag följer den ut ur mitt trägård…
Jag återvänder … för att skörda årets frukter… utan rädsla i år…

/izzie

Share

PostHeaderIcon inte nån dans på rosorna…

Nu börjas det !!!
problem med lönen, Försäkringskassan dröjer med utbetalningen och nog är det fan bara början.
Alla dessa papper som ska fyllas, alla datum som ska passas, man kan inte slappna av för 2 sekunder innan nånting raseras över huvudet på en…suck…alla dessa myndigheter, personligheter med vass ton som pratar ett språk som vi dödliga icke förstår…

Koder man inte begriper sig på, begrep som man aldrig nånsin har hört innan…att man som sjukskriven gravid ska behöva hålla på med detta är ju ren skam, tycker jag och resten av landet kvinnor som för tillfället är på smällen och inte funkar så där elegant /galant i vardagen på jobbet.

För i v.19 med tvillingar i min ganska så korta 162 cm kropp börjar de vitala organen konkurreras ut i kampen mot utrymmet.
Min magsäck är pytti liten , ett galas mjölk är vad som få plats , mina lungor pessas uppåt, vilket resulterar i att man bli andfådd bara av att borsta tänderna.

Svampinfektionerna i underlivet avlöser varandra mellan käkanfallen, men vem klagar här ?=))

Vi har snart gått halva tiden… på torsdag ,ska vi få se knoddisarna ännu en gång =)
och nu längtar jag som en galning tills den dagen …
jag kan prutta mina bossar på magen och pussa under de där rultiga baby fötterna

GUD va jag längtar till dess =)

Så livet är ju allt annat än dans på rosorna, visa dagar är rent av helvete med salpeters syra och svavel doft ,det gäller att inte tappa modet, det gäller att bita ihop…klappa magen, påminna sig själv ,att alltid löser sig i slutändan på nåt jäkla vis…fortsätta att le så gott det går och behålla hoppet… imorgon är det ju en hel ny dag, allting kan vända…

/izzie

Share

PostHeaderIcon näst sista lördag av juli 2010

Jag sitter i snurrstolen, magen puttar högt upp och mina fötter villar på soffarmstödet… Hon ligger rak lång på soffan
Kaffet ångar i muggarna och ute blåser det rejält nu och det gråa himmelen sprids vid horisonten… det börjar lukta höst…

Dagar som denne, fruktträden mognad i sina frukter, rönbären börja bli rosiga om kinderna men gräsmattan är gul och torr efter hettan och så förbli den i dagar ännu…ännu är det inte dags för hösten att sprida sina regniga armar runt naturen, ännu har sommaren ett hård grepp.

Det är så sällan numera vi har tid för varandra så här… bara för att obekymrad i timmar, prata, minnas, skratta …

- nu  har du en rejäl kulla på magen, ler hon

-japp, stoltserar jag stolt över magen och klappar den på sidan och ler jag med

Vi pratar ,så att jag bli hes till slut, i timmar, om allt och inget… allt mellan himmel och jord…

MAN FÅ ALDRIG någonsin underskatta vikten av ens bäste vän i sitt liv….och så försvinner en hel eftermiddag, i ett snaffs…
plötslig sitter P bredvid sin fru och slurpar i sig kaffe han med, mör är han efter all jobb med fiskedammen som han nu på sin semester hålla på med.

När vi skils åt, är jag trött och salig av lycka… jag insåg inte ens hur mycket jag hade saknad de 2… vi utbyter ett par varma långa kramar och jag lovar att vi kommer på besök ,snart… plockar körsbär,slappa i skuggan, ”plåga” Eljas, grilla, ta en alkoholfri öl…

Ute på Ellas promenad möter vi ett ungt par med 2 små pojkar, den ena ,större sover i vagnen ,den lilla på 20 månader, ge Ella sin boll och fnittrar högt. I ögon vrå ser jag hans mammas rädsla för den stora svarta hunden… Jag säger ,inget, jag bara ler… alla hundägare alltid försäkrar folk att deras hund är snäll, det är inte lönt att försöka övertyga en överbeskyddande mor.

Men pojken ge sig inte… och Ella som alltid lyckas till slut ,charma hela familjen… vi står 1,5 h med de i lekparken…
hunden och pojken har hittad varandra och vi ,kvinnor märker fort hur mycket vi har gemensamt, hon mor och jag ska snart bli…=)

Hemmet ,känns tomt och öde… Eskild jobbar ,precis hela dag… vi saknar honom men när han försäkrade mig att han är hemma vid 17/18 tiden nickade jag bara, jag vet hur det bli… han är inte hemma fören 22.

Ens smula lustig dag…en dag, fylld av bästa vänners värme men också främlingarnas mjuka ord och vänlighet… en hel vanlig lördag, nu saknar jag bara en trygg famn, ett par långa armar av en bekant doft som sluter sig runt oss…
sen kan vi tryggt överlämnas oss åt natten… om 5 dagar ska vi få se knoddarna igen =)

/izzie

Share

PostHeaderIcon Ellas sommar fynd

Den enes skräp ,den andres skatt …eller det är väl något sådant man säger men hur som helst så stämmer det ju otroligt bra när det gäller min skräp samlare till hund…

Tomma pet flaskor och söndriga bollar, långt inne i buskarna… borttappade leksaker, nappar, mössor och diverse …är det bästa min hund vet… och det räcker inte att leka med allting när vi är ute, ALLTING ska med hem… sen ta hon hand om allting tills hon hittar något annat…Detta sommar har nog Ella slagit nån slags rekord i skräp samlandet…här kommer en bild på en del av hennes samling…

3 st stora bollar… en cykel tuta, en leksak, 3 st plats flaskor, 2 tennis bollar… och sommaren är långt ifrån över ,ännu

Men ..man kan inget annat att göra, än le… hon är ju bara för gooo, våran lilla knähund…=)
och vattenmelon är den bästa sommar maten vi båda 2 vet… jag och min vackra genomsnälla hund.

FILM NEDAN ( KLICKA PÅ LÄNKEN )

ella_melon

/izzy

Share

PostHeaderIcon flickor gånger 2

denne veckan föddes det 2 st små underbara flickor i min bekantskap

Först till världen var lilla Emillia, som är min kusins efterlängtade unge… Hon föddes den 19 tidigt på morgonen och sägs sig vara lik sin far (har aldrig haft nöjet att träffa hennes pappa, så jag få tro på rykten) hur som helst så är flickan riktigt sött och ser otrolig nöjd ut med livet och tillvaron, vilket är otroligt härligt att se..

.

Den 21 , kl 06.20 föddes Moa som är en av mina arbetskolleger och hennes pojkväns Roy ljuva avkomma.
Även hon lik sin far upp i dagen och nöjd med livet…

Välkommen till världen era små frö, hoppas ni fick en bra start =)

/izzie

Share

PostHeaderIcon Bobos frodas…

Gravid vecka 18

PDF Skriv ut E-post

I magen:

Nu kan fostret höra! Benen i innerörat och nerverna till hjärnan är utvecklade. Fostret kan höra ljudet av blod som pumpas genom navelsträngen och moderns hjärtslag. Det kan till och med bli skrämt av höga ljud.

Fostret kan också svälja. Han eller hon kan svälja så mycket som 1 liter fostervatten under en dag. Nya forskningsresultat indikerar att fostret redan kan känna törst. Törsten kan vara anledningen till att barnet sväljer för att hålla det skyddande fostervattnet på en jämn nivå.

Fram tills nu har fostrets skelett varit mjukt men nu börjar det att hårdna. De första benen att hårdna är de som finns i benen och i innerörat. Handflatorna har sin rätta form och nu utvecklas fingeravtrycken.

Barnet är känsligt för ljus och det kan göra grimaser, vinka och reagerar på ljud och stötar. Det är vanligt att man känner fostrets rörelser i magen för första gången i vecka 18-20. Än känns det inte som sparkar och slag - snarare som fjärilar i magen.

vikt.JPG langd.JPG
200 gram 20 cm

Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Mamma:

Det kan vara svårare att sova allt efter som magen växer. Använd gärna en hel bunt kuddar för att skapa en skön sovställning och kissa alltid innan du lägger dig.

Partner:

Det kan hända att du känner att allt handlar om barnet och din partner. Det är ganska vanligt. Tala med din partner om du känner dig utanför eller prata med en kompis som har barn. Hur kände han under sin partners graviditet? Du kan involvera dig mer i graviditeten genom att läsa om graviditet och förlossning. Ju mer du känner till desto mer delaktig känner du dig.

Mödravården:

Har ni inte varit på er första ultraljudsundersökning än så bör den ske senast den här veckan.

Efter vecka 18 är det inte längre tillåtet att genomföra abort om det inte finns särskilda skäl för det. För att göra abort efter vecka 18 krävs Socialstyrelsens tillstånd.

Tvillingar:

För dig som väntar tvillingar eller fler ökar risken för hemorrojder och åderbråck eftersom trycket på venerna och den nedre delen av kroppen ökar.

Share

PostHeaderIcon Tiden går fort !

Om ni bara visste hur fort tiden går nu, och snart är ni här hos oss. Hoppas att allt går som det ska, att ni minst får ligga kvar till v.36
Jag är både orolig och glad samtidigt, jag har fortf. inte vågat ta ut min lycka, kanske det är därför som jag är lite bitter emellan åt ?
Jag går och känner på er varje dag, och väntar på ett tecken. Kanske att ni ska ”High-Faaajva” min hand eller något.
Men än har jag inte känt något,
Mamma känner i alla fall när ni möblerar om där inne, när ni sparkar och slår på lunga och revben, drar i tarmarna osv.
Det är RÄTT !, plats måste ni ju göra ;)

Men iallafall, så är jag glad över att det äntligen skett !
Diverse små saker har fixats här hemma, så att vi får mer plats, och så att det är lite mer ”barnvänligt” åt er.
Eran mamma, hon har bra idéer men synd bara att dom inte går att utföra i denna lägenheten, :)
Hon tänker på ”snyggt” medan jag tänker på ”praktiskt/snyggt”, som sagt ni är ändå 2 st, och ni kommer att ha en del saker som tar plats därför får man tänka till lite och planera, och inte bara ställa det på något ställe som det ser bra ut på.

2st spjällsängar är fixade, babygym är fixat, skötbordet är hemma inom kort.
En lite önskelista kan man väl skriva om vad ni behöver ?! Så kanske någon släkting kan fixa det åt er,
Då kör vi då,

THE LIZT :

  • Kräktrasor ( storpack på IKEA )
  • Tossor
  • 2 st Babysitters
  • Skötväska, 1 eller 2 st, Röda eller svarta.
  • Matstolar, 2 st ( ja jag vet, tidigt kanske men då har vi dom hemma och slipper tänka på det sen :) )
  • Bumbostol, ( Troligen 2 st ordnade redan, Tack T&L ! )
  • Kuber för portions infrysning ( Ja, vi/Jag hade tänkt att göra egen barnmat till er, vi är ju inte miljonärer och sen e det bättre utan massa konserveringsmedel i maten )
  • Örontermometer
  • Nässug

Nu kom jag inte på mer, förutom BLÖJOR!
Det kan man väl börja bunkra på om 1-2 månader, så att man har hemma och slipper springa och handla det hela tiden.
Menar det bör man väl kunna spara lite pengar på också, den första tiden. Så att man är lite förbered liksom.

Ja, pappa då. Hur mår han för övrigt ?!
Jo ryggskott, när jag bar upp schäslongen på vinden härom dagen, men det känns som att det börjar bli bättre.
Sen har vi knäet som nog också fick sig en smäll när jag bar upp massa saker, kan ju inte mer än att klaga ju ;)

Sen har vi denna JÄKLA SOMMAREN, hatar den.
Ge mig höst/vinter/vår, men sommaren den kan bli borta för min del. Usch fiiii fan !

Idag ska jag, se om jag kan fixa lite smått här hemma, ta bort kablar som e onödiga, etc etc etc etc etc. *pust*
Snart är det dags att väcka er och Mamma i alla fall.

/Lenny

Share

PostHeaderIcon 10 dagar kvar…

Lycklig…

är den som inte sörjer det han saknar,
utan gläder sig över det han
har…

Att släppa det förflutna och sluta planera och oroa sig  över  framtiden är det enda vi kan göra för att verkligen leva i nuet

och njuta av nuet… men

Hur lätt är det egentligen ?

På Fl har tjejerna redan startad ”jag älskar och saknar julen”… mitt i detta värme böljan ,förstår jag att man saknar kylan men julen ?

Jag gillar också julen och detta året bli det en alldeles speciell sådan, ännu så länge är Bobos beräknade till 25 dec, så i år, väntar vi inte på tomtefar, i år väntar vi på ER…i år, bry jag mig icke om presenterna och jag planerar inte att klä någon gran och hur det bli den 23 på lilla julafton då vännerna samlas hemma hos oss ,vet vi ännu inte… men julen 2010 kommer gå till historian i våran släkt, alla kommer hålla andan :)

Jag har mina bra dagar, då nuet i sin sötma smeker mina sinnen och då jag upplever fullständig lycka över stunden.
Då jag är lycklig… här och nu… fullständigt överlycklig, tokig av lycka…. överväldigad

Jag har mina dåliga dagar… då dåtidens demoner jagar mig i drömmarna, då mina hjärnspöken hemsöker mig även när gryningen lagt de första solstrålarna på balkongräcken. Då jag misstänker att allt det där man en gång trott på var bara en ihop rullad kaos av hemska lögner, då andetaget fastnar mellan revbenen och skriket som ingen nånsin hört ruttnar runt naveln.

…men sen lägger jag handflatan på magen, känner ,livet ,som växer där… liven som gav mig ,hop… hop om kärleken , kärleken jag aldrig vetat jag hade, styrkan av känslan jag aldrig insåg…

Jag har mina mindre bra dagar …då framtidens utmaningar och rädslor, kväver mig från insidan… då kraven på mig som individ, kvinna, hustru, vän, arbetskollega, dotter, moder och människa bli bar aså överväldigande enorma , att lilla jag bli rädd….men så få jag syn på er, alla 4… ni som har så mycket tilltro, styrka och kärlek… och jag vet , i djupaste djupet av min själ ,att allting löser sig…så länge jag är ärlig mot mig själv, så länge månens bleka sken, hittar mitt fönster om nätterna och påminner mig om vem jag är, nu när inget annat kan … kommer allting att bli bra :-) kärleken visar mig vägen ,hem… det gör den alltid… jag måste lita på det  !

/izzie

Share